Den blomstertid nu kommer...

Skolavslutning i strålande sol. Finklädda barn och vuxna. Flaggan som vajade blå gul över skolgården. Sång, musik och jordgubbstårta. Blommor på fikaborden utomhus under parasollen. Obligatoriska fotograferingar av fröken med barnen. Var och en ska förevigas med sin fröken. Bilderna hamnar hos mormor i Irak eller moster på Irland eller kusinerna i USA. Över hela världen skickas de. Inte undra på att man måste se ordentlig ut. Fin klänning och borstat hår som inte är allt för trassligt. En otroligt vacker dag blev det i alla fall. Här hemma sitter jag nu med alla fönster öppna och låter sommarvindarna svepa genom mitt hem. Det doftar rosor och liljekonvaljer och nu så har den blomstertid kommit....

Den yngre och den äldre generationen

Unga och vackra sliter de i sina förtöjningar. Vill iväg ut på äventyr och få känna nya vatten under sina bord.





Med saltstänkta minnen och erfarenheter kan de lugnt vila i Stockholms vatten. Ligga där och berätta historierna för varandra. Om havet och dess mysterier.

Sorgligt

Förlåt att jag inte har svarat på alla härliga kommentarer i mitt förra inlägg om sjöodjuret. Det har sin förklaring som kommer nu. Vi åkte äntligen ut till ön i fredags efter att ha tillbringat så många helger i Dalarna. Solen glittrade i havet. Skärgården var så vacker som den bara kan vara så här i början på sommaren. Allt var så välbehövligt avkopplande och fridfullt. Själens batterier skulle laddas och ön tog emot oss med häckande sjöfåglar och knoppande Liljekonvaljer. Kattgänget och vår hund Cyrano var som kalvar på grönbete som vanligt. Men sen plötsligt vände allting. Precis som när vinden slår om så vände också livet. Vår älskade vovve började harkla och försöka kräkas upp något. Så har han gjort förut när han hjälpt till att bära ved eller lekt med någon pinne och fått stickor i sig. Men eftersom vi alldeles nyligen hade en kattfröken som kräktes efter att ha ätit påsklilja så var vi på vår vakt. Telefonkontakt med veterinären sa att det var bra att andningen funkade och att han drack och fick behålla det. Men sen ville Cyrano lägga sig ner och så fort han lagt sig reste han sig upp igen. Då fick vi bråttom. Vi måste från ön. Hem till något jouröppet djursjukhus. Han var som vanligt före oss nere i båten när vi kom ner med packningen. Han höll sitt huvud i mitt knä när vi åkte. Månen sken över havet och en av dessa underbart vackra juninätter hade tagit sin början. I bilen på Ljusterö packade jag in honom i bakluckan. Han fick ett extratjockt täcke att ligga på och inga väskor eller annat ställdes där. Tänkte att han skulle behöva allt utrymmet. Jag gav honom en kram och han verkade så nöjd med att ha kommit in i bilen. Det var natt men vi behövde inte vänta på färjan utan kom snabbt över Ljusterö till fastlandet. Någonstans i Åkersberga stod han upp och kollade som vanligt hur vi körde genom rondellen där det gick sakta. Vi pratade lite med honom och han la sig ner. Vi andades ut lite och tänkte att vad skönt att han kan ligga ner nu, han behöver vila. Jag kommer aldrig att glömma det ögonblick när vi var framme och jag öppnar bakluckan. Han ligger där alldeles livlös och stilla. Fortfarande varm och våt om sina tassar och ben efter sina bad. Någonting inom mig brast och det gör så ont. Min älskade lilla hund var död.
Veterinären konstaterade att han dött av magomvridning som tydligen är vanligt hos stora hundar. Det kan ha ett mycket snabbt förlopp och är livsfarligt. Hade vi varit hemma och inte ute i skärgården kanske vi hade hunnit men det är inte säkert sa de på djursjukhuset. Det drabbar stora hundar i olika åldrar. Ett visst samband mellan att just ha ätit och sen motionera hårt kan finnas. Men en Briard är en hund som hoppar, studsar, steppar och dansar sig genom livet......hur får man en sån att sitta still och smälta maten?
Vi lämnade honom på sjukhuset den natten. Vi ska få tillbaka hans aska så vi kan begrava honom ute på ön. Det var inte lätt att komma hem och se hans filt på golvet och hans matskålar i köket. Nu går vi omkring och är så bedövade av sorg. Vi saknar honom så otroligt mycket här i vår vardag. Hans buffar och kramar och hans ständiga närvaro har varit så självklar och nu är han inte hos oss längre. Vet inte om det går att förstå den saknaden och sorgen som man känner efter sin hund. Han har varit med i fotspåren inte bara där ute på ön utan ständigt med oss i ur och skur. Alltid har jag haft honom så nära. Jag kunde värma fötterna i hans päls under bordet när jag frös. Lägga handen på hans huvud när vi var ute och gick. Mötas av hans glädje i hallen när jag kom hem. När det har varit dagar som har varit svåra på något sätt och livet har varit extra trassligt, så har han stått för det där normala i livet. Någon som man ska ta hand om. En hund ska ut i alla väder och det är bra, en hund behöver ens omtankar och omvårdnad och det är också bra. Tillbaka får man en kärlek utan gräns, ett glatt viftande och glittrande hundögon.
Älskade Cyrano vår kram björn till hund vi saknar dig så!

Kärlek vid första ögonkastet. Cyrano 5 veckor.

Två månader

Med sin kompis Aramis

För alltid kvar i våra hjärtan

Sjöodjuret i Stockholms skärgård

Det här är ingen lek i Photo shop. Så här ser det ut utanför min brygga. Här ute på ön har sommaren kommit.

Var är värmen?

Det är första juni och jag fryser. Vindarna är som is innanför tröjan. Skulle helst av allt vilja rota fram duntäcket igen och krypa in under det. Väck mig när sommaren har kommit på riktigt!
Men det är klart att jag inte gör. Lite för sent att gå ide nu. Jag tror jag ska baka lite bröd istället. Ugnsvärme och doften av nybakat bröd är nog vad som behövs just nu.

Humla på vift?

En eftermiddag i trevligt surrande med bloggare blev till kväll. Men vad hände sen? Är det någon som sett vart hon tog vägen? Senast sågs hon på väg med en nystvinda under armen. Var är du Humlan? Din blogg är helt vit och tom!

Kurs x 2

Idag har jag varit på två kurser en på dagtid och en på kvällstid. Nu är jag så fullproppad av kloka ord så det känns som de håller på och pyser ut genom öronen. Men det gör nog inget, bara de inte ramlar ur hjärnkontoret. Tycker jag är duktig som kunde sitta still så länge. Det är ovant.

I morgon ska jag träffa en bloggare "på riktigt". Ska bli spännande. Finns vi bloggare i verkligheten?

Har någon telefonnumret?

Jaha, nu är det Mors Dag. För första gången så finns det ingen att plocka blommor till, skicka kort, krama, prata med, eller ringa till varken för min man eller mig. Konstigt och tomt blev det. Är det någon som har telefonnumret till det där stället ni vet? Jag vill ringa min mamma.

Fyndlåda

Tiffany hjälper till att packa lådor i Dalarna. Jag packar i lådorna och när jag är och hämtar mer saker så hittar jag henne där igen. Det är helt klart en rolig lek. Nu har det börja växa päls på den förut så renrakade magen. Ormbunken knaprar hon inte på för den är inte god alls, eftersom den inte är äkta vara.

I ett hörn

I morgon ska jag träffa min chef för tredje gången den här terminen och säga nej. Nej till hennes förslag på vad hon vill att jag ska göra till hösten. Kan inte få mitt nej till att bli ja ....hur mycket jag än tänker på det, så alltså NEJ! Jag säger NEJ igen. Om ni hör något som dånar i luften så där vid 14:30 tiden så är det bara mitt NEJ! Livet går vidare och jag är lycklig, lycklig....

Matblogg här med

I kväll blev det pasta med färsk sparris och pesto. Ilvas recept. Det blev så himla gott....men orutinerad bloggare som jag är så hann jag inte fotografera det innan den var uppäten. Hur gör Ilva som alltid hinner fota sin mat innan familjen får hugga in? Danne bjuder på pannkaksfrukost och det ser så himla gott ut.....men mycket mat. Idag när jag var på NK:s matavdelning och letade pinjenötter så hittade jag dem för första gången i burkar som såg ut som silverfärgade ölburkar. Döm om min förvåning när jag såg att det fanns Quinoa på precis likadana burkar. Tog en bild men fick inte med någon som det stod Quinoa på innan en kille som jobbade där sa att det var fotoförbud i butiken!!! Han tyckte själv att det var knäppt och visste inte varför. Fotoförbud på NK:s matavdelning. Det är det inte på Harrods matavdelning, där har jag fotat flera gånger utan att någon sagt något. Men om ni bara tycker det lilla minsta om sparris så prova Ilvas recept! Så gott och praktiskt när man vill ha något vegetariskt.

Äntligen hemma

Efter att ha åkt till Dalarna fyra helger i rad så tar jag nu en paus från blå berg och kartonger. Den här helgen ska jag bara göra sånt jag själv vill. Inte ägna mig åt måsten, bara vara och tänka kloka tankar. Det började bra med middag på kvarterskrogen runt hörnet i trevligt sällskap i går kväll. En hel del kloka tankar utbyttes där. Långpromenad med hunden på Djurgården, för att spana in hägerkolonin i Isbladskärret nu tidigt på morgonen. Ett dimmigt, disigt Stockholm vaknar denna lördag morgon med regn i luften. Kaffe från Seven Eleven på Valhallavägen på vägen hem smakar gott. Nu är det dags för frukost och tidningarna.....det ska få ta tid.

Grattis lilla mamma!

Nu är det efter midnatt och det är den 16 maj. Min mammas födelsedag idag om hon hade varit kvar. Kan inte ringa och säga grattis, det finns ingen linje dit. På min mammas begravning förra året träffade jag flera människor som jag inte sett på länge. De sa att jag var lik henne! Är det möjligt? Jag blev så stolt av att höra det. Min mamma var den starkaste och mest fantstiska kvinnan i mitt liv. Så full av energi och värme. Envis och närvarande. Älskad. Om jag är bara hälften så stark som hon var så kan jag vara mer än nöjd. Dessutom var hon så vacker med sina glittrande bruna ögon. Så minns jag henne innan hon blev sjuk. Grattis lilla mamma! I morgon tar jag på mig dina skor som jag minns från det att jag var liten och går till jobbet. Jag har dig nära. Här kommer dina favorit blommor.

Beslut i natten....

Är det inte hög tid nu att:
Dricka upp vinet?
Plantera mer ute på taket?
Packa upp några kartonger?
Leta efter passet?
Ge katterna mat?
Beställa flygbiljetter?
Gå och lägga mig och sova?

Ok, jag börjar överst i listan....

Ord

I går möttes Göran Persson och Fredrik Reinfeldt i en TV duell. Jag sysslade med "trädgårdsarbete" i stället. Är det någon som såg den? Vem vann den? Kan tycka att det är lite intressant att se och höra ordueller mellan politiker oavsett hur deras program ser ut. Jag ser nog mer på själva framträdandet, mimik och ordval än lyssnar till vad de har att säga. Kanske för att man har hört det så många gånger förut och för att jag vet vad jag vill och inte vill rösta på redan. Men ordval är alltid spännande människor emellan. Ordval kan avgöra mycket positivt men även slå ut en relation. Nu ska jag packa och åka till Dalarna igen. Har märkt en sak om mig själv, förr kunde jag packa ner massor av "saker som jag kanske kommer att behöva". Nuförtiden reser jag med minimal packning. Fjäderlätt är den. Men den här gången får jag inte glömma hårborsten. HUR kan man bara göra det med all den här kalufsen?

Varmt

Helt plötsligt så är det bara ben och tunna skor. Solbränd hud och gröna blad. Har suttit på takterassen och druckit ett glas vin.......behövde inte ens en filt! Men hallå, då är det väl sommar? Nej inte riktigt .....har inte sjungit "Den blomstertid nu kommer" än ....men jag övar lite på sommarlivet i kväll.

Nattuggla

Varför kan jag aldrig gå och lägga mig.....Jag borde inte vara uppe när alla sover. Men jag kommer liksom aldrig i säng. Nu har i alla fall några tankar klarnat. Vet vad jag ska göra.

Längtan till havet

Efter ett dygn i Dalarna omringad av blåa berg och flyttkartonger är det så skönt att vara tillbaka igen. I morse blev det långpromenad längs Skeppsholmens kajer med hunden. En av favoritpromenaderna i stan. När längtan till havet blir för stor måste jag gå längs Stockholms vatten på något sätt. Att se staden vakna och höra måsarnas skrik och veta att snart, snart så är det dags att flytta ut till havet......det är lycka. Snart är jag där.
Till Danne och alla ni andra där ute i stora och lilla världen som längtar till Stockholm, så här såg en del av staden ut i morse.

Där borta ligger Slussen och Skeppsbron.

Kastellholmen

Trädgård på Skeppsholmen

Nybroviken och Strandvägen.

Från skeppet Orion svajar flaggan stolt.

Kom och följ med mig ut till havet!

I boken "Pappan och havet" av Tove Jansson säger Muminpappan att hans ö är precis lagom stor. Det är min med. Eller den är nog rättare sagt lagom liten. Längtar dit och till att få gå på klipporna och höra måsarnas rop. Få känna vinden i mitt hår, vila ögonen på havet och bara vara.

Debriefing

Idag har jag varit på kompostkurs och sen har jag tillbringat kvällen på en pub. Har tillsammans med P. försökt förstå det spel som pågår på min arbetsplats. Men jag begriper mig mer på kompostering just nu.

Eldningsförbud på Skansen

Det första som mötte oss när vi kom till Skansen för att se Valborgsmässoelden var den här skylten:


Men det blev en brasa i alla fall........och många snygga brandmän var där och vaktade elden i blåsten.