lördag, september 18, 2010

Höstnatt på ön...


Katterna har somnat i sina favoritfåtöljer. Elden i kaminen sprider en skön värme och börjar nu sakta falna. Det har ätits en god middag med bland annat kantareller plockade här ute. Jag lägger ifrån mig boken jag läser och går ut för att titta på stjärnorna. Allt är inbäddat i ett mjukt mörker och ljuset från husets fönster letar sig bara en bit ut på klippan. Kanske lockar ljuset till sig Mårran i natt?

Det är dags att krypa in under täcket. Ön lägger sig till ro.

onsdag, september 15, 2010

 Stockholm en grå morgon i september.

Dagarna susar fram i svindelfart och det är hur mycket som helst som händer på jobbet just nu. I helgen som var insåg vi att det var första helgen sen i april som vi var hemma i lägenheten hela helgen!  Alla helger har vi varit ute på ön för att titta till vad som hänt under veckan med utbyggnaden.  Men den här helgen blev inte så mycket gjort ändå här hemma för jag går och drar med en envis förkylning som nu är inne på sin andra vecka. Kollegorna som har haft den säger att det tar tre veckor innan man blir frisk. Suck! Jag är verkligen inte bra på det här...har så lite tålamod med att vara hängig. Går på högfart ändå på jobbet och är sen helt däckad på kvällarna. Antagligen inte alls bra. 

En rolig sak som hänt här är att äldsta sonen flyttat med sin lilla familj till ett radhus. Lilla barnbarnet och jag satt för en tid sen och talade om det. Att hon skulle börja på förskolan och att hon skulle flytta. Då säger hon så förnuftigt att då farmor ska jag bo i ett RADIOhus förstår du! 
Jaha du säger jag...kan du säga RADhus?
Ja det kan jag svarar hon och säger återigen RADIOhus mycket tydligt. (hon tänker väl att hennes farmor börjar höra dåligt kanske.) Jag skrattar så åt henne och ser framför mig hur de flyttar in i SVT's radiohus här i Stockholm. 
Efter ett tag när vi talat om annat en stund kommer det plötsligt från henne: Farmor, kan DU säga RADIOhus? :-) 

söndag, september 05, 2010

Återkomsten...

Vadå jag morgonrufsig? Då ska ni se min farmor!

Nu är jag här igen. Efter ett ovanligt långt uppehåll från bloggvärlden. Tack alla som har tittat in och skrivit och hört av er! Sommaren har varit helt fantastisk och jag har njutit så av skärgårdslivet trots att vi bott i en byggarbetsplats på lilla ön. Men det har gått bra. Snickarna tog semester de med så vi slapp snubbla på varandra där ute. Massor av bilder blev tagna denna sommar och kanske det kan liva upp några regniga höstdagar om jag lägger in dem här sen?
Vi brukar alltid ha soligt och alldeles för lite regn där ute i skärgården på sommaren men i år var det extremt. Allt vatten som fanns i våra regntunnor från tidiga våren tog snabbt slut och inte en droppe regn kom förrän i slutet av juli. Knastertorrt blev det och ni ska veta att varje gång man tex. kokade potatis eller pasta eller sköljde grönsaker så sparades alla de vattenslattarna för att sen vattna med. Inget färskvatten fick kastas. En gång när vi var i Vaxholm hämtade vi 50 liter vatten i dunkar bara för att vattna med.....det har vi aldrig behövt göra förut. Vi brukar få någon åskskur som drar förbi och fyller på regntunnorna varje sommar men inte ens det fick vi i år.
Älskade barnbarnet har i år blivit en riktig skärgårdsunge. Vad mycket lättare det var att vara två år på ön och kunna springa omkring mer säkert än förra sommaren. Hon tog till sig allt som har med skärgårdssommaren att göra med liv och lust. Hon åkte båt, metade på bryggan, klättrade i berg, badade i havet och i baljor, täljde barkbåtar, hissade flaggan, lekte med katterna och Roxy....hennes ständiga följeslagare och trivdes som fisken i vattnet. Hon bodde med sin mamma och pappa i "Strandgården" och gjorde det snabbt till sitt hem. Där sov hon gott i "gammelfarfarssängen" en kökssoffa som vi gjort om till barnsäng. "Jag går hem till Strandgården nu och jag vill gå själv" kunde hon säga.....ja gör det du sa vi då och stod och tittade på henne när hon gick nerför stigen till gästhuset. Vilken lycka det var att vara med henne där ute!
Nu har vardagen återvänt och jag är igång med jobbet igen med nya/gamla arbetskompisar och det är så otroligt roligt. Har börjat om med nya sexåringar i förskoleklass och mycket skratt och roliga funderingar blir det tillsammans med dem varje dag.