Romantiska platser var dagens tema och jag går till bildarkivet.....och vad hittar jag? Jo, bilder på mina drömmars stad. Det är väl knappast någon som undgått att förstå här att jag bär på en stor kärlek till den här platsen. Kan man tycka att det är något romantiskt med den här staden då? Jag vill nog påstå det. Men när är den som bäst? Är det en dimmig morgon på hösten när solen går upp och målar fasaderna i Gamla Stan i guld?
Eller är det en vinternatt när snön har bäddat in hela staden i ett vitt täcke och man sakta tar en promenad efter en god middag på någon mysig restaurang?
Tysta ligger gränderna i vinternatten och det är så långt ifrån sommarens glam av turister som man kan komma.
Nätter som är magiska och nästan overkligt vackra.
Eller är staden som bäst när man kommit tillbaka till den i augusti efter att ha varit ute i dess skärgård? Då när man bara vill sitta under äppelträden på Rosendals trädgård och se när solens sista strålar går ner. Läsa, dricka ett glas vin och bara njuta av sommarkvällen.
Eller när den blå timmen ger staden ett alldeles särskilt ljus.
Men det är klart att en romantisk middag kan man även få på ett hotellrum i London om det kniper. Det är ju inte alls så dumt i rätt sällskap och gärna då på favorithotellet "The Leonard" på Seymour Street.
Men får jag välja så är det ändå den där middagen ute på den lilla ön som blir mitt val.
Kvällar på ön då man ser solen gå ner och man sitter ute långt in på natten. Hämtar en filt och en fotogenlykta och sitter ute en stund till och ser månen komma upp över havet. I mina ögon finns det inget som kan mäta sig med det.
Ja, det kan nog räknas som en romantisk plats eller vad tycker ni?