fredag, februari 17, 2012

Isläget

Förra helgen var vi ute och gick igen på Riddarfjärdens is. Det var strålande solsken och massor av människor var ute och gick. En del åkte skridskor och några skidåkare såg vi också. Det är en härlig känsla att gå på Stockholms isar när de väl lägger sig ordentligt och håller för det. Lite speciellt är det också att kliva ut på det som i vanliga fall är vatten och se stan från ett annat håll. 



När jag går på isar här så tänker jag alltid på min barndoms isar. Längst ner i Stockholms södra skärgård på en liten ö är jag uppvuxen och då är det självklart att det blev en hel del vintrar då man gick över isen. Ön som jag bodde på hade och har fortfarande en bro över till fastlandet och stan men det var oftast snabbare att gå rakt över isen när man skulle handla eller när jag skulle till skolan.
När man vaknade på morgonen och åt frukost så var det en fråga man alltid ställde till mamma och pappa om man kunde gå över isen. Kunde man det visste man ju att man inte behövde skynda sig lika mycket som om man skulle behöva ta vägen över bron.



På vintrarna skottade min pappa och grannbarnens pappor ofta upp så att vi hade en isbana på isen att åka på. Vi satt nere vid våra  bryggor och knöt skridskorna och sen åket vi för fullt. När isen började gå upp hände det att vi lekte på isflaken utanför bryggorna. Man stod på ett flak och så hoppade man till nästa och det gällde att varken bli blöt om fötterna eller missa.  Det fick man inte såklart. Jag tror att min mamma aldrig förstod att hennes yngsta dotter lärde sig hur man gjorde när man "jumpade" på isen. Hon trodde nog att det var mina bröder som mest höll på med sånt. Men vi höll alltid till där vi visste att det inte var så djupt om vi skulle ha gått igenom.
När vi var små fick vi alltid lära oss hur isar fungerar. Var de kan vara svaga osv. Vi hade isdubbar och visste var det var säkert. När jag skulle förklara vad isdubbar var för mina skolbarn häromdagen så visste ingen vad det var för något. Ska ta med mina nästa vecka och visa dem.

Några gånger de senaste åren så har vi gått ut till vår lilla ö över isen. Det är en väldigt speciell känsla att se den långt borta och komma gående över isen. Självklart utrustade med isdubbar, livlina och ispik.

Vad tycker ni om att gå på isar? Åker ni långfärdsskridskor kanske? Har ni något förhållande till isar eller är is bara ett tillbehör i drinken? ;-)

23 kommentarer:

UllaMona sa...

När jag ser dina bilder så kan de lika gärna vara tagna här i min Vinterstad. Härligt att vara på isen på vårvintern.
Varje vår när isen rev på Vindelälven var det lika spännande, stor isblock kom nerför älven och det var ett alldeles särskilt ljud...i byn gick man, man ur huse för att titta.
Jag lärde mig tidigt att höstisen var mycket mera att lita på än vårisen...vi barn brukade klubba lake på den tidiga höstisen.
Is i drinken är inte heller så dumt.
Kram

Tankevågor sa...

UllaMona - Isfiske höll man på med också på mina barndomsisar. Det borrades upp hål och sen satt man där och fiskade( men det sysslade jag aldrig med.) Har provat att fiska på isen sen som vuxen ute vid vår ö.
Kram

Pettas sa...

Jag är ofta på isarna när det är vinter. Mycket naturligt för vår del som har havet och vikarna runt omkring oss. Jag har lärt mig mycket isvett av min man, har stor respekt för dem, vet att mycket hänger på kunskap och respekt. Isdubbarna ligger hemma på hallbordet den här årstiden och hänger med runt halsen när det åter börjar mindre säkert. Nu just har vi isar så tjocka att bilar kan köra på dem...men försiktighet är en dygd i alla lägen, trots allt. Att lyssna på tystnaden är störst. Den hörs bra ute på vidderna:).
Jag tycker så mycket om namnet Riddarfjärden

Ha en fin helg!
Kramar
Karin

Tankevågor sa...

Karin - Härligt att ha närheten till riktiga isar som ni har!! Det där med isvett blev vi uppvuxna med också jag och mina syskon. Även om man visste vad som var säkert så fick man ju lära sig att ha stor respekt för isarna. Tystnaden är overkligt vacker när havsisarna ligger. Sen när man kan få höra när de går upp också så är det ett mäktigt ljud. DET är också en härlig känsla när man vet att man snart ska få tillbaka sitt hav. :-)
Ha en fin helg du med och en varm kram!

Elisabet. sa...

Vi hade ju sjön alldeles nedanför huset hemma i Malå, så att vara på isen är jag van vid.

Där skottades det också upp och vi försökte oss på piruetter och ibland, om det var blankis, åkte man längre sträckor.

Aldrig isdubbar.
Aldrig livvlina.
Aldrig hjälm.

Mamma brukade alltid säga att "Gud är dårarnas förmyndare" och nog hade han förmynderi så det räckte och det blev över för oss ungar på Udden och annorstädes ,-)

Elisabet. sa...

Ps. Men isdubbar ..., isen var ju metertjock innan vi gav oss ut ,-) Ds.

Lotta sa...

Vilka vackra Bilder! Njutninsfullt! Tack Lisbeth.

Jag tycker det är så läckert att gå ut på isen, se land från en annan vinkel. Ja, gå på vattnet helt enkelt. Jag är uppvuxen vid en vik och det var en härlig känsla att gå ut och ta sig från en sida till en annan.

Det var fint att läsa om när du var liten och hur ni hoppade på flaken. Känns som du är trygg på isen, du vet hur du ska göra och du har rätt utrustning. Fint att din pappa och de andra papporna skottade undan så ni kunde åka skridskor!

Kramar!

mormor Hannele på Hisingen sa...

Underbart! Var det där sonen åkte Vikingarännet...?

♥ Hannele på Hisingen sa...

P.S.
Jättespännande de år det blir snöfri is på havet.

Tankevågor sa...

Elisabet - :-) Nej hjälm vad var det? Uppvuxen på en brygga med fyra syskon minns jag aldrig att vi hade någon flytväst heller. Vi simmade eller som en gång när min mellanbror ramlade i vattnet så drog storasyster upp honom. Vi hade en eka som vi älskade att vara ute och ro i och vi lärde oss såklart en massa båtvett också. Sånt som sitter i ryggmärgen än idag.


Lotta - Tack! :-) Ja det där med havet och isarna är sån stor del av mitt liv. Det blir ju så när man är uppvuxen på en ö och sen hittar ett eget litet skär som vuxen. Du har alltså också en stark närhet till det där med isarna då om du är uppvuxen vid en vik....var det här i Edsviken eller? Du skrev det någonstans har jag för mig men jag minns inte om det var det.
Kramar till dig Lotta


Hannele - Snöfri is på havet är sååå vackert!! Men inte så lätt att hitta alltid. Har sonen åkt Vikingarännet? Vad kul! Han kanske kom ända in till Rålambshovsparken vid Riddarfjärden? Har för mig att det gick förra året eller året innan. Det är ju tänkt att starta i Uppsala med mål inne i Stockholm. Men det är lite olika var start och mål blir beroende på isläget . I morgon går loppet igen.

http://vikingarannet.com/

mossfolk sa...

Å vilka härliga bilder från en vacker vinterdag!
Vi hade också en liten uppskottad ruta på isen på sjön precis nedanför vårt hus när jag var barn. Nu har jag varken gått eller åkt på is på väldigt många år, men vi har många gånger pratat om att följa med vänner på en långfärdstur.

Tankevågor sa...

Mossfolk - Kul att du tycker om bilderna! Ser du vad många glada hundar det är ute och leker på isen också? Om ni hänger med era vänner med ut på långfärdstur så får du lova att fotografera det! Det låter härligt.

Anonym sa...

Hej

Fina bilder som vanligt. Ja fina är väl inte ordet, Magnifika är mer rätt :D

Vad gäller isar är jag väldigt kluven. Under min uppväxt var vi ofta ute och pimplade och även ute på stora sjöar där det var tävling. Tyckte alltid det var så in i bängen otäckt med alla bilar som körde ut och parkerade på isen. Men vi överlevde.

Nu är det ju väldigt populärt att ge sig ut på isarna och köra rally så fort det är minusgrader. DET gillar jag verkligen inte, särskilt som jag numera bor i södra Sverige och inte i Norrland som jag gjorde då jag var barn.

Så jag får säga att idag får isen vara det jag stoppar i min martini och inget annat ;-)

Ha en fin vinterdag säger Evy i Västergötland

Tankevågor sa...

Evy - Tack för dina snälla ord om mina bilder...gillar ju egentligen inte att fotografera i strålande solsken men det här fick bli ett undantag.
Isfiske höll man på mycket med när jag var barn också.
Bilar ute på isarna är inte min grej heller. Läskigt eller hur? Men jag vet ju att för några år sen var isarna så himla tjocka i Stockholms skärgård så att då kunde man åka ut till vår ö med bil. Men vi gjorde aldrig det. Vi gick ut istället. Ibland brukar jag tänka att vi i alla fall skulle ha gjort det bara för att få en bild på när man parkerat bilen vid bryggan!!! :-)
Vilken bild skulle inte det ha blivit eller hur?
Jag vet ju att skärgårdsborna där ute passar på att frakta en del saker med traktorer osv när isarna ligger sådär.
Men i år är allt väldigt osäkert där ute. Isarna la sig sent och nu är det plusgrader igen och mycket blåst. Sånt tar på iskvalitén.
Ha en bra fortsättning på helgen!

Gunilla sa...

Jag minns de där underbara promenaderna från mina år i Mälardalen. Här nere är de ganska ovanliga.

Tankevågor sa...

Gunilla - Kan tänka mig att det är det. Men här försöker vi komma ut på isen varje år som det går. Nu har det kommit plusrader det senaste dygnet så nu går nog isarna upp snart.
Önskar dig en skön söndag! (Är barnbarnen från London kvar eller?)

Klimakteriehäxan sa...

Allt sen den marssöndagen för några år sedan när jag sjönk, ljudlöst, genom det som antogs vara tjock is, rakt ner i Årstaviken, avstår jag alla ispromenader. Det är lätt!

Tankevågor sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tankevågor sa...

K-häxan - Men fy så otäckt.....och kallt!
Då förstår jag om du föredrar att ha isen i glaset och inte under fötterna! ;-)

SKÖNT att det gick bra!

TANKAR o BILDER sa...

Hej. Så vackra bilder.
Måste nog erkänna att det känns lite obehagligt de få gånger jag ger mig ut på isen. Är nog en liten fegis. Jag trivs bäst på land. Strandkanten är min favorit.
Ha det gott.
Kram

Tankevågor sa...

Tankar o Bilder - Jag tror att det är många som känner som du och det skulle jag också göra om jag inte visste statusen på isen. Eller om jag gick på för mig helt okända isar.
Strandkanter gillar jag också. :-)

Kram

Annika sa...

SÅ fantastiskt det är när isarna fryser på så att man kan gå på dem!
Underbart!
OCH det är så speciellt att se stan från vattnet sas.
Älskade det då jag bodde i Sthlm.
OCH dina Bilder visar verkligen hur ljuvligt det ÄR!!
AAAHHH!!
Kan tro att du har isvett med dig från barndomen.
Att jumpa på isflak minns jag att killar ägnade sig åt, och att vi fick höra om hur farligt det är.
Jag vågade aldrig göra det :-)
KRAMAR!!!

Tankevågor sa...

Annika - Den här vintern trodde jag aldrig att det skulle bli några ispromenader i Stockholm. Det tog ju så lång tid innan det blev någon vinter alls. Nu är det plusgrader och minus om vartannat så nu börjar isarna gå upp igen. Tror inte att det blir mer vinter nu.
När jag och mina kompisar jumpade på isen vågade vi aldrig vara så långt ut. Det var inte djupare under än att vi (nästan) hade kunnat gå in till stranden om vi missade något isflak. :-)

KRAM!!