lördag, oktober 11, 2014

En natthälsning från ön.

Åker ut till ön redan på torsdagskvällen. När vi kommer fram till vår båt på Ljusterö är det så mörkt så jag är glad att jag känner till varenda sten, varje steg jag tar går på känn utan att egentligen se något. Väskorna bärs ut på bryggan där vår båt ligger. Vi rör oss tyst, vill inte väcka vår kära Anita som vi hyr bryggplats hos. Det är mörkt och tyst i hennes fönster. Till slut är det bara Roxy kvar, hon går tveksamt efter mig och jag har henne i koppel. Vi ser absolut ingenting. Längst ut på bryggan ligger båten och där håller maken på att få in packningen och fixa med aktertampen. Då plötsligt hör jag ett plask bakom mig! Roxy har ramlat i sjön! Men jag håller fortfarande i hennes koppel. Pratar med henne och så kommer husse och senare ska han berätta för mig att han inte visste först vem det var av oss som ramlade i sjön, han hann tänka den tanken när han hörde plasket. Men vi får upp Roxy på stranden och in med henne i båten där vi lindar in henne i ett lakan. Så mycket blöt päls, men hon tar det med ro, fina hunden! 


Det har annars varit en väldigt händelselös helg, inte många knop gjorda för min del eftersom jag har lite feber och känner mig hängig. Har mest hängt i soffan med en bok och en kopp te. Gjort lite vedarbete och njutit av god mat.....sådant där som "man tager vad man haver" här ute på ön. Det blev kantarelltoast till förrätt, kycklingfilé med massor av kryddgrönt från egenodling och till slut blev det premiär av Downtown Abbey på TV och soffhörnan med god chokladtryffel från NK. Kanske är det också sommarens sista buketter som får hamna i glasen och vaserna nu. Fullmånen lyser över havet och ön lägger sig till ro. Katterna ska snart komma in i huset och öborna nattsuddar vidare.