Ödesdigert

I skärgården har antalet skarvar ökat katastrofalt. Flera små kobbar ser ut så här nu. Där skarven häckar blir träden helt förstörda. Jag är en stor djurvän och älskar fågellivet men det här börjar gå överstyr. EU kommissionen har under lång tid ifrågasatt skydsjakt på skarv i Sverige. Under tiden har antalet ökat så fiskbeståndet börjat ta skada och det här märks på många vis. Om det inte finns tillräckligt med fisk blir det också ont om andra sjöfåglar som vanliga måsar och silltrutar som livnär sig på fisket. Nu har i alla fall Länsstyrelsen i vårt län beslutat att uttöka skyddsjakten på skarv i Stockholms skärgård och det är hög tid. Från 1994 har antalet skarv ökat från 150 till 23 000 fåglar! Personligen tycker jag att det är hög tid att göra något. Jag tycker de är rätt roliga fåglar att se på och de är helt klart en vacker svart fågel över havet. Men de är sorgligt nog för många för att det ska vara bra för djur och natur. Vi får väl se om äggprickningen och jakten kommer att kunna hålla antalet nere. Tänk att komma ut till ön och få syn på några såna här bon högt i våra tallar. Vilken mardröm. Men jag har läst någonstans att de aldrig häckar på skär med hus på........hoppas skarvarna också har läst det!

Natt på ön

"Jag undrar sa mamman, jag undrar vad som händer där ute... Det ska jag säga dig, svarade pappan. Ön går och lägger sig. Jag lovar dig att den går och lägger sig och somnar ungefär samtidigt som oss."

Ur "Pappan och havet" av Tove Jansson

Längtans blå blommor.

Nu börjar det äntligen på allvar för den här sommaren. Mitt skärgårdsliv. Tänker inte lämna ön i första taget. Jag har till och med packat. Packningen består mest av böcker som jag vill läsa. Jag tänker sitta under ett stort parasoll och bara njuta av livet. Visst finns det massor av projekt som jag kan ägna mig åt som att måla fönster, bygga en till kompost, sy nya gardiner, plantera och planera en rosenrabatt och olja in verandagolv. En hel del blir gjort och blir det inte så gör det ingenting heller. Nu ska jag bara vara.

Solsken

Vilken fantastisk dag jag vaknar till. Solen lyser och inte ett moln i sikte. Känns bara som om jag är på fel plats. Borde vara ute på ön så klart. Men är hemma i lägenheten och egentligen på väg till Dalarna. Suck, suck. Dessutom måste jag packa och göra en massa saker idag. Jag tycker verkligen inte om att packa. Har gjort det för mycket i mina dagar. Tittar ner i väskan som står i hallen. Det ligger lite persedlar där och skräpar. Det får duga, jag kan ta den i farten när jag går ut genom dörren. Men jag har i alla fall löst problemet med att jag alltid glömmer min hårborste. Jag har köpt en ny som jag har lagt i min datorryggsäck. På så vis kommer jag alltid att ha min hårborste med mig. Smart eller hur?
Måste få vara utomhus i detta vackra väder. Kan man ta ut strykbrädan på takterassen och stryka där?

Morgon

Ibland när jag vaknar riktigt tidigt på ön och går ut så är det så förunderligt stilla. Havet ligger spegelblankt och inte en krusning syns på vattenytan. Ingen vind rör vid löven i träden och man kan inte ens höra fåglarna. Jag bara vet att de finns där. Småfåglarna i sina holkar, svalorna i sina bon under bryggan och ejdrarna i sina reden. Allt sover och det är som om själva havet och hela naturen håller andan. Då tassar jag tyst och stilla över ön tillsammans med någon morgonsömnig katt. Försiktigt så att vi inte väcker vår lilla ö för tidigt.

Nu vill jag också ligga och guppa i havet

I Hans Majestäts Konungens tjänst

Jag ser hundar överallt tycker jag. Inte lade jag märke till dem så ofta förut. Men nu tycker jag att alla går omkring med någon. Vi har inte varit på ön sen den kvällen / natten det hemska hände. Nu är det dags att åka ut till midsommar igen. Det blir som en tröskel att komma över. Det första vi får göra är att städa bort hans leksaker, fotbollar och veddträn som ligger där han lämnat dem.


Vi har fortsatt våra morgonpromenader i samma spår som vi alltid gått med vår hund. Första gången var det som att vi kunde se honom där han sprang före oss. Nu är han närvarande men mer som ett väsen och en vemodig tanke. På en av våra morgonturer så mötte vi Nell. Hon arbetar för Hans Majestät Konungen och vaktar hans får. Trots att Nell jobbade tog hon sig tid att bli klappad och kramad. Det var så skönt att äntligen få krama om en hund igen. Jag tror hon kände att vi behövde det.

Frågor och svar

Har fått frågor från Ilva att svara på och här kommer svaren:

1) Vad är klockan? 20:29
2) Ditt namn som det står på födelseattesten: Lena, Lisbeth
3) Smeknamn: Har haft flera beroende vem som har använt dem. Just nu är det Trassel.
4) Piercings: Nix
5) Ögonfärg: Bruna, med guldfärg i enligt en liten kille i skolan.....inte mörkbruna alltså.
6) Födelseplats: "Newnoseharbor"
7) Favoritmat: Svår fråga...beror på var och när. Egenfångad gös i skärgården, italienskt på favvo restaurangen i London eller coccosglass i sängen.
8) Ditt lyckligaste minne ? När mina två barn föddes. Att de äntligen kom var så underbart. Tyckte jag väntat så länge på dem.
9) Någonsin tapetserat något med toalettpapper? Nej. Har bara tapetserat en gång överhuvudtaget och den tapeten var blå.
10) Älskat någon så mycket att du börjat gråta? Ja. Har både gråtit med honom och pga av kärlek till honom. Lycka.
11) Varit med i en bilolycka? Vet inte om det räknas men har blivit påkörd av en bil på en skogsväg. Som tur var i låg fart!
12) Krutonger eller baconbitar? Det beror på till vad.
13) Favoritdag på veckan: Lördag och söndag-morgon, då är jag ute på långpromenad längs Stockholms vatten.
14) Favoritrestaurang: Locanda Locatelli på Seymour Street i London som inte bara serverar underbar italiensk mat utan gör hela besöket till en upplevelse. Och en restaurang i Gamla Stan som jag gärna behåller för mig själv.
15) Favoritblomma: Brudbröd, Pioner och....nej det går inte. Det beror på årstiden.
16) Favoritsport? Har aldrig haft någon tills för några år sen. Jag fick följa med (väldigt skeptisk) på en fotbollsmatch i London. Tottenhams hemarena "White Hart Lane" och sen var det kört. Den upplevelsen går inte att beskriva. Men där är fotboll en familjefest, alla går och det är en otrolig stämning på publikläktaren.
17) Favoritglass: Häagen- Dazs Coccosglass.
18) Vilken färg har din sovrumstapet? Gul
19) Hur många gånger kuggades du på teoriprovet? Ingen
20) Vem fick du ditt senaste e-mail ifrån? Min man. Kan ni vara snälla och skriva lite fler mail, vill ha!
21) Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på? Ingen! Men OM jag skulle "förköpa" mig någonstans så skulle det vara på Ulriksdals handelsträdgård.
22) Vad gör du oftast när du är uttråkad? Ärligt talat så är jag inte den typen som går omkring och har tråkigt. Det ligger inte för mig. Låter det konstigt?
23) När går du och lägger dig? Oj! Jag lägger mig väldigt sent och jag tänker jämt att jag ska försöka bättra mig för sömn är nyttigt och bra. Men jag är helt hopplös på det här. Det är natt och klockan har alltid passerat midnatt (ibland med flera timmar) när jag kommer i säng.
24) Vem kommer att svara på denna taggning först? Ingen aning
25) Vem av dem du skickat denna taggning till kommer inte att svara? Ingen aning
26) Senaste TV-program? Minns inte....någon fotbollsmatch kanske.
27) Senaste person du gick ut och åt middag med? En arbetskamrat måste det ha varit.
28) Vad lyssnar du på just nu? Tracy Chapman
29) Vilken är din favoritfärg? Blått och grönt.
30) Sjö, hav eller flod? HAV.
31) Hur många tatueringar har du? 0
32) Klockslaget när du blev färdig med denna lista? 20.45 ungefär.
33) Har du någon gång kört slut på bensinen? Nej
34) Katter eller hundar? Går inte att välja mellan dem. Mina katter och min älskade hund har alla sin plats i hjärtat. Men tills jag fick en hund trodde jag att jag var en typisk "kattmänniska". Nu förstår jag att det inte är så enkelt. Jag saknar min nyss avlidna hund så mycket men inser att jag någon gång i framtiden kommer att släppa in en ny hundpersonlighet i mitt hjärta. Men den hunden får vänta ett tag.

Jag skickar vidare frågorna till Jubbe och vem som vill och har tid.

Uppdatering: Var och en som vill: Välj en eller flera av frågorna och svara på i kommentarerna så får vi i alla fall veta lite mer om varandra!

Den blomstertid nu kommer...

Skolavslutning i strålande sol. Finklädda barn och vuxna. Flaggan som vajade blå gul över skolgården. Sång, musik och jordgubbstårta. Blommor på fikaborden utomhus under parasollen. Obligatoriska fotograferingar av fröken med barnen. Var och en ska förevigas med sin fröken. Bilderna hamnar hos mormor i Irak eller moster på Irland eller kusinerna i USA. Över hela världen skickas de. Inte undra på att man måste se ordentlig ut. Fin klänning och borstat hår som inte är allt för trassligt. En otroligt vacker dag blev det i alla fall. Här hemma sitter jag nu med alla fönster öppna och låter sommarvindarna svepa genom mitt hem. Det doftar rosor och liljekonvaljer och nu så har den blomstertid kommit....

Den yngre och den äldre generationen

Unga och vackra sliter de i sina förtöjningar. Vill iväg ut på äventyr och få känna nya vatten under sina bord.





Med saltstänkta minnen och erfarenheter kan de lugnt vila i Stockholms vatten. Ligga där och berätta historierna för varandra. Om havet och dess mysterier.

Sorgligt

Förlåt att jag inte har svarat på alla härliga kommentarer i mitt förra inlägg om sjöodjuret. Det har sin förklaring som kommer nu. Vi åkte äntligen ut till ön i fredags efter att ha tillbringat så många helger i Dalarna. Solen glittrade i havet. Skärgården var så vacker som den bara kan vara så här i början på sommaren. Allt var så välbehövligt avkopplande och fridfullt. Själens batterier skulle laddas och ön tog emot oss med häckande sjöfåglar och knoppande Liljekonvaljer. Kattgänget och vår hund Cyrano var som kalvar på grönbete som vanligt. Men sen plötsligt vände allting. Precis som när vinden slår om så vände också livet. Vår älskade vovve började harkla och försöka kräkas upp något. Så har han gjort förut när han hjälpt till att bära ved eller lekt med någon pinne och fått stickor i sig. Men eftersom vi alldeles nyligen hade en kattfröken som kräktes efter att ha ätit påsklilja så var vi på vår vakt. Telefonkontakt med veterinären sa att det var bra att andningen funkade och att han drack och fick behålla det. Men sen ville Cyrano lägga sig ner och så fort han lagt sig reste han sig upp igen. Då fick vi bråttom. Vi måste från ön. Hem till något jouröppet djursjukhus. Han var som vanligt före oss nere i båten när vi kom ner med packningen. Han höll sitt huvud i mitt knä när vi åkte. Månen sken över havet och en av dessa underbart vackra juninätter hade tagit sin början. I bilen på Ljusterö packade jag in honom i bakluckan. Han fick ett extratjockt täcke att ligga på och inga väskor eller annat ställdes där. Tänkte att han skulle behöva allt utrymmet. Jag gav honom en kram och han verkade så nöjd med att ha kommit in i bilen. Det var natt men vi behövde inte vänta på färjan utan kom snabbt över Ljusterö till fastlandet. Någonstans i Åkersberga stod han upp och kollade som vanligt hur vi körde genom rondellen där det gick sakta. Vi pratade lite med honom och han la sig ner. Vi andades ut lite och tänkte att vad skönt att han kan ligga ner nu, han behöver vila. Jag kommer aldrig att glömma det ögonblick när vi var framme och jag öppnar bakluckan. Han ligger där alldeles livlös och stilla. Fortfarande varm och våt om sina tassar och ben efter sina bad. Någonting inom mig brast och det gör så ont. Min älskade lilla hund var död.
Veterinären konstaterade att han dött av magomvridning som tydligen är vanligt hos stora hundar. Det kan ha ett mycket snabbt förlopp och är livsfarligt. Hade vi varit hemma och inte ute i skärgården kanske vi hade hunnit men det är inte säkert sa de på djursjukhuset. Det drabbar stora hundar i olika åldrar. Ett visst samband mellan att just ha ätit och sen motionera hårt kan finnas. Men en Briard är en hund som hoppar, studsar, steppar och dansar sig genom livet......hur får man en sån att sitta still och smälta maten?
Vi lämnade honom på sjukhuset den natten. Vi ska få tillbaka hans aska så vi kan begrava honom ute på ön. Det var inte lätt att komma hem och se hans filt på golvet och hans matskålar i köket. Nu går vi omkring och är så bedövade av sorg. Vi saknar honom så otroligt mycket här i vår vardag. Hans buffar och kramar och hans ständiga närvaro har varit så självklar och nu är han inte hos oss längre. Vet inte om det går att förstå den saknaden och sorgen som man känner efter sin hund. Han har varit med i fotspåren inte bara där ute på ön utan ständigt med oss i ur och skur. Alltid har jag haft honom så nära. Jag kunde värma fötterna i hans päls under bordet när jag frös. Lägga handen på hans huvud när vi var ute och gick. Mötas av hans glädje i hallen när jag kom hem. När det har varit dagar som har varit svåra på något sätt och livet har varit extra trassligt, så har han stått för det där normala i livet. Någon som man ska ta hand om. En hund ska ut i alla väder och det är bra, en hund behöver ens omtankar och omvårdnad och det är också bra. Tillbaka får man en kärlek utan gräns, ett glatt viftande och glittrande hundögon.
Älskade Cyrano vår kram björn till hund vi saknar dig så!

Kärlek vid första ögonkastet. Cyrano 5 veckor.

Två månader

Med sin kompis Aramis

För alltid kvar i våra hjärtan

Sjöodjuret i Stockholms skärgård

Det här är ingen lek i Photo shop. Så här ser det ut utanför min brygga. Här ute på ön har sommaren kommit.

Var är värmen?

Det är första juni och jag fryser. Vindarna är som is innanför tröjan. Skulle helst av allt vilja rota fram duntäcket igen och krypa in under det. Väck mig när sommaren har kommit på riktigt!
Men det är klart att jag inte gör. Lite för sent att gå ide nu. Jag tror jag ska baka lite bröd istället. Ugnsvärme och doften av nybakat bröd är nog vad som behövs just nu.

Humla på vift?

En eftermiddag i trevligt surrande med bloggare blev till kväll. Men vad hände sen? Är det någon som sett vart hon tog vägen? Senast sågs hon på väg med en nystvinda under armen. Var är du Humlan? Din blogg är helt vit och tom!

Kurs x 2

Idag har jag varit på två kurser en på dagtid och en på kvällstid. Nu är jag så fullproppad av kloka ord så det känns som de håller på och pyser ut genom öronen. Men det gör nog inget, bara de inte ramlar ur hjärnkontoret. Tycker jag är duktig som kunde sitta still så länge. Det är ovant.

I morgon ska jag träffa en bloggare "på riktigt". Ska bli spännande. Finns vi bloggare i verkligheten?

Har någon telefonnumret?

Jaha, nu är det Mors Dag. För första gången så finns det ingen att plocka blommor till, skicka kort, krama, prata med, eller ringa till varken för min man eller mig. Konstigt och tomt blev det. Är det någon som har telefonnumret till det där stället ni vet? Jag vill ringa min mamma.

Fyndlåda

Tiffany hjälper till att packa lådor i Dalarna. Jag packar i lådorna och när jag är och hämtar mer saker så hittar jag henne där igen. Det är helt klart en rolig lek. Nu har det börja växa päls på den förut så renrakade magen. Ormbunken knaprar hon inte på för den är inte god alls, eftersom den inte är äkta vara.

I ett hörn

I morgon ska jag träffa min chef för tredje gången den här terminen och säga nej. Nej till hennes förslag på vad hon vill att jag ska göra till hösten. Kan inte få mitt nej till att bli ja ....hur mycket jag än tänker på det, så alltså NEJ! Jag säger NEJ igen. Om ni hör något som dånar i luften så där vid 14:30 tiden så är det bara mitt NEJ! Livet går vidare och jag är lycklig, lycklig....

Matblogg här med

I kväll blev det pasta med färsk sparris och pesto. Ilvas recept. Det blev så himla gott....men orutinerad bloggare som jag är så hann jag inte fotografera det innan den var uppäten. Hur gör Ilva som alltid hinner fota sin mat innan familjen får hugga in? Danne bjuder på pannkaksfrukost och det ser så himla gott ut.....men mycket mat. Idag när jag var på NK:s matavdelning och letade pinjenötter så hittade jag dem för första gången i burkar som såg ut som silverfärgade ölburkar. Döm om min förvåning när jag såg att det fanns Quinoa på precis likadana burkar. Tog en bild men fick inte med någon som det stod Quinoa på innan en kille som jobbade där sa att det var fotoförbud i butiken!!! Han tyckte själv att det var knäppt och visste inte varför. Fotoförbud på NK:s matavdelning. Det är det inte på Harrods matavdelning, där har jag fotat flera gånger utan att någon sagt något. Men om ni bara tycker det lilla minsta om sparris så prova Ilvas recept! Så gott och praktiskt när man vill ha något vegetariskt.

Äntligen hemma

Efter att ha åkt till Dalarna fyra helger i rad så tar jag nu en paus från blå berg och kartonger. Den här helgen ska jag bara göra sånt jag själv vill. Inte ägna mig åt måsten, bara vara och tänka kloka tankar. Det började bra med middag på kvarterskrogen runt hörnet i trevligt sällskap i går kväll. En hel del kloka tankar utbyttes där. Långpromenad med hunden på Djurgården, för att spana in hägerkolonin i Isbladskärret nu tidigt på morgonen. Ett dimmigt, disigt Stockholm vaknar denna lördag morgon med regn i luften. Kaffe från Seven Eleven på Valhallavägen på vägen hem smakar gott. Nu är det dags för frukost och tidningarna.....det ska få ta tid.