NynäshamnIdag var det en sån där dag när solen lyste och allt var så vackert. Men jag hade tankarna på annat....... Här och nu vill jag lägga ut en bild från min barndoms ö. Vet att det finns någon där ute som kan behöva lite havsluft att hämta kraft ur. Klicka upp bilden och stå en stund med mig på stranden som jag gick på som barn.
26 kommentarer:
Åh jag står där bredvid dig...
Idag var ingen bra dag.
Kramar om dig!
Känner du att jag står bredvid dig på stranden? Tack för att jag fick göra dig sällskap!
Det är vackert där och havet lindrar alltid min oro och sorg.
Kram
Lindalotta - Nej men nu håller vi tummarna eller hur? Det SKA bli bra!
Kram
Eva - Ja och tack för att du kom och höll mig sällskap!
Humlan - Ja det är vackert och ibland bara måste jag få gå och vila ögonen på havet. Det ger lugn.
Kram
Tack Lisbeth!
2009 har inte börjat så bra som jag önskade...
Hämtar lite kraft av den vackra bilden.
Marskatten - Men du och jag har ju samma horoskop och enligt det ska vi ju både ut och resa och få andra trevligheter i slutet av året. Eller hur det nu var.... ;-)
Jag håller tummarna för att det fortsätter bättre än det börjat för din del!
Kanske har du gått hem nu från stranden .., men jag är där nu i alla fall och står och hänförs över hur vackert där är.
Ljuvlig bild! Havet och stranden har alltid givit mig ro.
Tack för titten!
Havet...undrar om det har att göra med ens uppväxt denna ständiga längtan efter hav, salt luft och fria vidder. Tack för bilden
Londongirl - ja vi får hoppas det! Kram
Ja, det är som du skriver, en bild att hämta kraft ur. Eller lugn. Vidunderligt vackert.
Åh vilken underbar plats! Ett sådant där bara-vara-ställe där man skulle kunna sitta hur länge som helst...
Kram!
*kram*
Havsluft vore inte fel. Har varit förkyld och magsjuk på sistone och inte varit ute och fått så mycket frisk luft.
Elisabet - Vad glad jag blir att du tycker det är vackert. Det här är nämligen mina barndoms vatten och stränder...
Hedgren - Det är samma för mig. Jag måste alltid ha närhet till något vatten. Havet allra helst.
Panter - 4 you vännen! Ja för mig är det nog så att eftersom jag är uppvuxen med den här miljön som är på bilden så har den satt sin prägel för alltid på mig. Jag vill aldrig vara borta från havet för länge.
Marskatten - Ja det gör vi verkligen! Jag tänkte maila dig men upptäckte att jag inte har din mailadress....
KRAMAR
Christina - Tack för att du tycker om min bild! Vad roligt att jag kunde tipsa dig om Gavaldas bok!! :-) Jag tror säkert att du kommer att tycka om den.
Mossfolk - Ja och visst är det skönt med såna platser! Kram
Mildamakter - Kram kram :-)
Cliff Hanger - Stackars dig! Hoppas lillan klarade sig från det!!??
Jag står gärna med dig och blickar ut över vattnet.
Havet och fjällen ger mig samma frihetskänsla...själen svävar iväg.
kram
Jag är inte uppvuxen vid havet - snarare mitt i asfaltdjungeln, och först som vuxen lärde jag mig att uppskatta naturen.
Underbar bild, det är bara trist när livet är sånt att man inte orkar vara mitt i och njuta fullt ut...
Ulla Mona - Det kan jag tänka mig att det gör. Jag är inte så van vid fjäll....jo fiskfjäll förstås. ;-)
Kram
Bloggblad - Jag uppskattar numera storstadsjungeln också....men jag skulle inte vilja bo i en stad om jag inte kunde ta mig till naturen och havet snabbt.
Just nu handlade oron mest om en vän som har det tungt.
Här är det ovanligt fridfullt....peppar peppar...;-)
Lisbet, min mail: yvonne.lallo@comhem.se
Kram!
Marskatten - TACK! :-))
Jag står där bredvid dig!! JUST NU!!
Du berättar barndomshistorier! Vackert!
KRAMAR!!
Annika - På den här stranden skulle du trivas det är jag säker på....
Kramar
Oh vad dina ögon måtte ha intagit mången förtrollad skärgårdsvy eller havshorisont. Jag står med dig och ser och njuter.
Kram
Eleonora - :-) Ja det är väl inte så konstigt att man blev som man blev....för alltid beroende av att vara nära havet på något sätt.
Kram
Skicka en kommentar