lördag, januari 10, 2009

.....och så plötsligt slocknar någons liv

Har i kväll fått veta att en bloggare som jag träffade en kväll på Mosebacke för några år sedan har dött i en olycka. Så tragiskt och ofattbart att hon är borta. Minns henne som en väldigt härlig tjej med massor av humor och underfundiga tankar. Så väldigt levande.

Med på den träffen var också en annan bloggare vars blogg var en av de första jag började läsa. Jag följde hennes blogg långt innan jag själv började blogga. En kvinna som med sitt varma leende och sina kloka ord alltid funnits i mina tankar trots att hon haft en lång frånvaro från blogglivet ett tag nu. Hon var den första där ute som skrev en kommentar när jag startade Tankevågor. I kväll har jag fått veta att hennes man gått bort.

Jag sitter här med tårar under ögonlocken och tänker på hur skört livet är.....
Var rädda om varandra där ute!

24 kommentarer:

Panter sa...

Jag har också läst...ofattbart och orättvist, tomt och sorgligt.

CiCCi sa...

Usch vad fort det kan gå. Alla dessa planer som man aldrig vet om dom kommer att inträffa. Varm kram till dig och alla andra som behöver.

londongirl sa...

Panter - Ja visst är det ofattbart och så sorgligt.
Kram



Cicci - Ja från den ena stunden till den andra kan livet förändras totalt. Kram till dig också.

LindaLotta sa...

När den allvarliga verkligheten kommer nära, stannar allt annat upp...
Tänk om man alltid kunde ta vara på varandra.
Kram

Morgondimma sa...

Det griper tag i en, berör, så tragiskt, så oerhört, så onödigt

anna of sweden sa...

Usch så ledsamt.
Livet är otroligt skört.
Kramar från mig!

Slottsträdgårdsmästaren sa...

Så tråkigt och hemskt. Jag hade själv än vän som gick bort strax före jul...alldeles för tidigt. Idag ska jag besöka min fars minneslund i Norrtälje och lägga lite blommor. Våra nära och kära finns alltid kvar på något sätt!

londongirl sa...

Linda-Lotta - Det borde vi alltid tänka på att göra. Kram



Morgondimma - Så fruktansvärt! Så fullkomligt onödig olycka som drabbade M!
Och så berör det mig så att C förlorade sin man alldeles för tidigt i livet.



Anna of Sweden - Ja livet är så skört. Man vet aldrig. Kram



Slottsträdgårdsmästaren - Jag kommer ihåg att du skrev om henne. Ha en fin stund i Norrtälje idag och kör försiktigt om det är halt!

Marskatten sa...

Det är tur man inte vet vad som väntar...
Vi kan bara försöka lära oss att ta vara på varandra, på dagen idag och leva i nuet.

londongirl sa...

Marskatten - Ja det är något vi alltid borde tänka på. Leva här och nu och vara rädda om varandra.
Du om någon vet ju...

Lilla P sa...

Det är lätt att man glömmer bort det fantastiska med livet. Att bara få finnas till. Det blir kanske först när någon man känner går bort som man sätter sig ner och tänker efter..

Sabina sa...

Å sorg, denna sorg. Det går så fort, så är allt borta, över. Ja ta hand om varandra.
Kramkram

Bloggblad sa...

Jag är också förstummad. Har tänkt på Mette hela tiden sen jag fick veta... sov dåligt i natt när tankarna snurrade... Har även tänkt på Cornelia och M-katten och några andra bloggare som förlorat sina käraste.

Hedgren sa...

Även om det låter som en sliten klyscha så är nuet det enda vi säkert har.
Man kan inte alltid göra allt man vill på studs. Kanske fattas tid och pengar och man får vänta. Men sen jag var sjuk så har jag börjat genomföra allt som är möjligt här och nu.
Sen planerar jag så klart framåt tiden också. Själva planerandet är ju också en glädje.
Men, som sagt, nuet är det enda vi säkert har.

londongirl sa...

Lilla p - Ja absolut är det så. Men ingenting är självklart. Det är viktigt att leva här och nu.



Sabina - Ja så fort kan livet bara vända till sorg. Gå och krama lite extra på alla dina killar idag...och Rebecka också såklart. Kramar



Bloggblad - Jag blev också så påverkad av att få veta det här. Mette som går och ramlar och dör vid 39 års ålder...
och underbara Cornelia som mister sin man alldeles för tidigt i livet.
Så sorgligt alltihop.

londongirl sa...

Hedgren - Jag förstår att det blir så speciellt när man blir sjuk. Det är även så att vara anhörig till någon som är sjuk. Man vet aldrig hur det ska bli men man vet här och nu.
Klart man gör planer och man hoppas men ändå är det som du skriver. Här och nu är det enda som är säkert.

Flaxa sa...

Ofattbart. jag har bloggat lite med henne då och då...o var inne på hennes sida för ett tag sedan o undrade varför hon inte hade skrivit något!!Sorgligt!!!

Annika sa...

Så sorgligt, och så påtagligt det blir.
Visst låter det som stora ord och klyshor, men det stämmer nog bara alltför väl att man ska leva för dagen.
KRAMAR!!

Rosvikstjejen sa...

Suck! Så himla sorgsligt.

Kramis

londongirl sa...

Flaxa - Nu vet jag inte vem av dem du menar men det spelar inte så stor roll för jag är ledsen för bådas skull. Visst är det sorgligt.



Annika - Ja och nu när jag sitter här och syr på em. så ringer telefonen. Nu fick vi ytterligare ett sorgligt besked på närmare håll. Nu blev det lite för mycket här...Snörvel.
Kram



Rosvik - Det här är inte klokt vilken konstig helg det blev....bara en massa sorgliga saker.
Nyss ringde de från V-tuna och berättade om en som dött!!! Nu kommer H att bli väldigt ledsen. :-( Snyft!

Anonym sa...

Jag gillar inte skriva om trista saker,, men vi alla skulle nog uppskatta, varje stund med nära, kära och goda vänner.
Har ju själv under 2008 förlorat 3 av mina kära. Dom yngsta barnens pappa (hjärntumör) min yngste älskade son 27 år (leukemi), och min mamma (Alzheimers). //Atir

Nässelblom och choklad sa...

Det är så ofattbart när någon försvinner, speciellt människor som borde ha många år kvar. När det händer blir man alltid påmind om hur skört livet är, hur allt kan förändras från en dag till nästa. Varför är det så svårt att alltid komma ihåg att ta vara på varandra och strunta i en massa annat som egentligen är oviktigt....

Lisa sa...

Så sorgligt... Det är verkligen viktigt att uppskatta sina nära. Bra att bli påmind då och då och inte ta saker för givna.
Kram

londongirl sa...

Atir - Åh nej Rita vad sorgligt! Din son....vet ju att han var så sjuk men det gick inte alltså inte...
Jag tänker på dig. Kram



Nässelblom och choklad - Jag kan bara säga att jag har blivit bättre på det...Men ibland får jag verkligen påminna mig om vad som är viktigt. När jag gör det så är det just kärleken till nära och kära som gör sig påmind. Allt annat är inte lika viktigt.



Lisa - Nej man kan aldrig ta något för givet. Det där att uppskatta sina nära och kära är så självklart eller hur? Men visar vi det alltid? Säger vi orden? Gör vi det som får våra älskade att förstå att vi älskar? Ibland är det bra att stanna upp och tänka efter...