söndag, april 23, 2006

Visningstider

Igår var jag med om något som var så absurt att jag inte kan låta bli att skriva om det. Min svärmor avled på morgonen uppe på ett sjukhus i Dalarna. Det var väl i och för sig inte så konstigt även om det var oväntat. Hon var ju i alla fall 94 år och hade opererat ett lårbensbrott. Men läkare och övrig personal tyckte hon var så pigg och duktig på att återhämta sig så de hade precis tänkt skicka hem henne. Tack och lov att de inte hann göra det! När en läkare ringer till oss på morgonen undrar han om vi vill komma upp och se henne på sjukhuset en sista gång. Han ville också att vi skulle ta ställning till obduktion eftersom dödsfallet inte hade någon synlig förklaring. Vi ringer tillbaka och säger att vi åker upp direkt men eftersom vi bor i Stockholm kommer vi inte vara framme förrän vid 13-tiden. Det går bra får vi till svar, men då kan hon kanske vara flyttat från avdelningen till patologen. I bilen upp snurrar tankarna, vad var det som hände henne och alla tankar på allt som måste göras. När vi kommer till sjukhuset får vi veta att hon är flyttad och en sköterska ska följa oss till patologen. Ut ur sjukhuset gick vi och hamnade till slut i en sidobyggnad. Stängt och låst! Vi ringer på och väntar. Inget händer. Där står vi med en snuvig sköterska i 25-års åldern som aldrig visat någon anhörig till patologen förut. Tillbaka till avdelningen igen för att få reda på någon som kunde öppna och få tala med en läkare om vad som hände. Efter mycket om och men får vi reda på att "bårhuset" är stängt. Det är bara visning mellan 9-12 på lördagar! Precis så sa de. "Visning". Vaa?? Vi hade åkt i flera timmar för att se henne en sista gång. Vi skulle tillbaka till Stockholm igen och inte sova över. Snacka om att det kändes snopet! Men jag gav mig inte, jag bad dem ta reda på någon som har nyckel eller jour eller vad som helst men vi skulle in på patologen! Om vi hade fått reda på "visningstiderna" hade vi ju kunnat vänta med att åka först idag. Men ingen VISSTE på avdelningen att patologen stängde för visning klockan 12. De gjorde vad de kunde och erkände att de nog hade en hel del rutiner att se över på nästa personalmöte. Efter flera timmar så slutade det hela med att en läkare och en skötare (kallar man manliga sjuksköterskor så?) fick tag i en ordningsvakt på sjukhuset. Han hade nyckel till bårhuset. Nu blev det som på film. Vi gick ner till patologen och genom tunga dörrar tills vi kom till en dörr där det stod: KYLRUM. OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE! Vi blev ombedda att stanna utanför och jag kunde inte låta bli att kika in när de gick igenom den dörren. Där inne låg det avlidna människor på rad under vita lakan. De rullade ut en bår med henne på och vi fick då till slut se henne en sista gång....i en farstu till kylrummet. Jag kan inte låta bli att tänka på den dagen för många år sen när jag och mina syskon tog adjö av vår pappa på Södersjukhuset. Han låg välkammad och fin med blommor i sina händer i ett rum och det var bara att gå in och se hur han låg där helt fridfullt. Sjukhusrutiner för sånt här är viktigt. Gissa vem som skriver ett långt mail till en sjukhuschef i morgon.

18 kommentarer:

Anonym sa...

Ja vem annars hade pratat in er på en sådan avdelning. Det finns ingen som kan prata som du. Jag hjälper dig att skriva ett mail. För nu minnsan ska de få höra där uppe i Dalarna. Man gör inte hur som helst med anhöriga...
Mina tankar finns hos er hela tiden. Älskar dig!!!

Jubbe sa...

G R A T T I S till kötfärssåsen!!! Vet du vad??? efter 2 indränkta bad i klorin försvann fläcken....*weeee*. Det e ingen idé för mig att äta köttfärssås mer eftersom jag lär bli världens värsta miljöfara då!

Tankevågor sa...

Rosviksdarling: Ibland är det bra att kunna prata för det man vill. Berättar mer i morgon. Love U 2.

Jubbe: Visst var jag duktig? Trodde nästan inte att det var sant när jag såg det. Nej DU får helt enkelt öva mer *säger jag kaxigt som just lyckats* ! :D

Anonym sa...

Men kära värld. Får dom behandla anhöriga hur som helst. Ett sista farväl ska vara ett fint minne. Precis så som du beskriver att det var när du tog adjö av din pappa.

Anonym sa...

Vet inte om man ska bli ilsken eller lessen,man kan bara bli sjuk på kontorstid,vara död,när vaktmästarn har tid, hörde på nyheter att man stänger förlossningsavd. nattetid på ett sjukhus.Alltså inga födslar o dödslar under stängninstid.behåll ilskan ett par dar,skriv det brukar du vara bra på.Kram från en stor syster som känner sej liten inför all galenskap

Tankevågor sa...

Gunnel: Man kan ju tycka det. Men de ska se över sina rutiner sa de. Vi får hoppas att de gör det.

Tankevågor sa...

Syster Yster: Ja man kan bli lite matt av sånt här men huvudsaken är att man inte ger sig. KRAM

Humlan sa...

Att man kan behandla människor på detta sätt! Tyvärr verkar sjukvård (och offentlig verksamhet i övrigt) vara väldigt bra på att köra över människor och inte se individer utan bara principer och bestämda rutiner. Tur att ni fick se henne tillslut!
Bra att du skriver, du verkar bra på att uttrycka dig och kunna framföra ditt ärende.

En stor KRAM till dig!
Även om man vet att livet tar slut och att man inte lever i evigt, så blir det inte mindre saknad när dom är borta!

Fria Foten sa...

Jag känner mig besläktad. Dels för att jag har påbrå från Dalarna, dels för att jag skulle ha gjort samma sak.Jag skulle heller inte ha åkt hem. Vilken jäkla tur att du inta gav dig.Hur mår din man? Det kan ju inte vara så kul att veta att de gör så där med sin egen mor i slutskedet.Sjukvården är ju numera som den är i Sverige. Och det är ju kanske inte de anställdas fel, utan de som bestämmer över ekonomin.
Men det är väl som en ekonomiskt intresserad person sade till mig en gång; Ja, du jobbar ju inom vården. Där producerar ni ju ingenting så vad vet du om ekonomi.
Mina föräldrar bor i Dalom, Rättvik...jag vet bara hur jobbigt det är för dom att komma fram via telefon till vårdcentralen.
För att få vård måste man tydligen vara pådrivande och stark.....

Tankevågor sa...

Humlan:Tack! Visst blir man förundrad över hur det kan gå till? Ja det var skönt att skriva av sig det här. En stor kram tillbaka till dig! :)

Flaxa: Du har så rätt i att det tyvärr ofta är ekonomin som styr. "Om man ska vara sjuk måste man vara stark" stämmer nog också tyvärr. Tack för din omtanke! :)

Lyckliga Grodan sa...

hej londongirl/tankevågen..
äntligen en plats där man får hälsa på dig..
trist med brist på omtanke i en sådan situation.. hon kunde ha fått ligga kvar för er skull.. tycker jag.. alltså på avdelningen med fint bäddat.. och levande ljus..
så borde det ha varit..

Tankevågor sa...

Grodan: Vad roligt att du har hittat mig här :D
Ja jag tycker också som du att hon kunde ha legat lite finare på ett rum var som helst med lite ljus och lugn. Mest av allt är det här ett konstigt avslut för min man. Men han är tacksam för att jag inte gav med mig. Han var inte i det tillståndet att han skulle orkat "bråka" om det här. Jag tänker se till att sjukhuschefen får reda på hur britfälliga rutiner som finns att förbättra där.

Cornelia sa...

Usch vad trist..

Tankevågor sa...

Cornelia: Ja....suck!

Bloggblad sa...

Så får man inte behandla de anhöriga! Visste inte någon om att ni skulle komma? Jag har haft många gamla som vi tagit avsked av mycket värdigt i ett rum med levande ljus och blommor - på ett ställe kom prästen och var med.
Bra att du låter de ansvariga få veta hur ni kände det!

Tankevågor sa...

Bloggblad: JO, de visste att vi skulle komma och att vi inte skulle vara framme förrän klockan 13:00. Vi talade med BÅDE läkare och sköterska på telefon om detta på morgonen. Men DE visste inte om att "bårhuset" bara var öppet till 12:00. Visst är det märkligt? Nog behöver deras rutiner ses över?

Anonym sa...

Hej på dig!!!
Måste ju titta in och kolla runt!! Jätte kul men inte kul att läsa vilka urusla rutiner dem har i dalarna. Så får det inte gå till, hemskt att höra...(ps: det heter inte skötare om manlig sjuksköterska) Synd att du inte kunde vara med i fredags, kram på dig!!!!!

Tankevågor sa...

New York tjejen: Hallo Mrs Morgan? Välkommen hit! Hade gärna varit med er i fredags men då satt jag i bilen upp till Dalarna....Har inte ens hunnit fira födelsedagstjejen än :(