Visningstider

Igår var jag med om något som var så absurt att jag inte kan låta bli att skriva om det. Min svärmor avled på morgonen uppe på ett sjukhus i Dalarna. Det var väl i och för sig inte så konstigt även om det var oväntat. Hon var ju i alla fall 94 år och hade opererat ett lårbensbrott. Men läkare och övrig personal tyckte hon var så pigg och duktig på att återhämta sig så de hade precis tänkt skicka hem henne. Tack och lov att de inte hann göra det! När en läkare ringer till oss på morgonen undrar han om vi vill komma upp och se henne på sjukhuset en sista gång. Han ville också att vi skulle ta ställning till obduktion eftersom dödsfallet inte hade någon synlig förklaring. Vi ringer tillbaka och säger att vi åker upp direkt men eftersom vi bor i Stockholm kommer vi inte vara framme förrän vid 13-tiden. Det går bra får vi till svar, men då kan hon kanske vara flyttat från avdelningen till patologen. I bilen upp snurrar tankarna, vad var det som hände henne och alla tankar på allt som måste göras. När vi kommer till sjukhuset får vi veta att hon är flyttad och en sköterska ska följa oss till patologen. Ut ur sjukhuset gick vi och hamnade till slut i en sidobyggnad. Stängt och låst! Vi ringer på och väntar. Inget händer. Där står vi med en snuvig sköterska i 25-års åldern som aldrig visat någon anhörig till patologen förut. Tillbaka till avdelningen igen för att få reda på någon som kunde öppna och få tala med en läkare om vad som hände. Efter mycket om och men får vi reda på att "bårhuset" är stängt. Det är bara visning mellan 9-12 på lördagar! Precis så sa de. "Visning". Vaa?? Vi hade åkt i flera timmar för att se henne en sista gång. Vi skulle tillbaka till Stockholm igen och inte sova över. Snacka om att det kändes snopet! Men jag gav mig inte, jag bad dem ta reda på någon som har nyckel eller jour eller vad som helst men vi skulle in på patologen! Om vi hade fått reda på "visningstiderna" hade vi ju kunnat vänta med att åka först idag. Men ingen VISSTE på avdelningen att patologen stängde för visning klockan 12. De gjorde vad de kunde och erkände att de nog hade en hel del rutiner att se över på nästa personalmöte. Efter flera timmar så slutade det hela med att en läkare och en skötare (kallar man manliga sjuksköterskor så?) fick tag i en ordningsvakt på sjukhuset. Han hade nyckel till bårhuset. Nu blev det som på film. Vi gick ner till patologen och genom tunga dörrar tills vi kom till en dörr där det stod: KYLRUM. OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE! Vi blev ombedda att stanna utanför och jag kunde inte låta bli att kika in när de gick igenom den dörren. Där inne låg det avlidna människor på rad under vita lakan. De rullade ut en bår med henne på och vi fick då till slut se henne en sista gång....i en farstu till kylrummet. Jag kan inte låta bli att tänka på den dagen för många år sen när jag och mina syskon tog adjö av vår pappa på Södersjukhuset. Han låg välkammad och fin med blommor i sina händer i ett rum och det var bara att gå in och se hur han låg där helt fridfullt. Sjukhusrutiner för sånt här är viktigt. Gissa vem som skriver ett långt mail till en sjukhuschef i morgon.