Höstnatt på ön...

Katterna har somnat i sina favoritfåtöljer. Elden i kaminen sprider en skön värme och börjar nu sakta falna. Det har ätits en god middag med bland annat kantareller plockade här ute. Jag lägger ifrån mig boken jag läser och går ut för att titta på stjärnorna. Allt är inbäddat i ett mjukt mörker och ljuset från husets fönster letar sig bara en bit ut på klippan. Kanske lockar ljuset till sig Mårran i natt?

Det är dags att krypa in under täcket. Ön lägger sig till ro.

 Stockholm en grå morgon i september.

Dagarna susar fram i svindelfart och det är hur mycket som helst som händer på jobbet just nu. I helgen som var insåg vi att det var första helgen sen i april som vi var hemma i lägenheten hela helgen!  Alla helger har vi varit ute på ön för att titta till vad som hänt under veckan med utbyggnaden.  Men den här helgen blev inte så mycket gjort ändå här hemma för jag går och drar med en envis förkylning som nu är inne på sin andra vecka. Kollegorna som har haft den säger att det tar tre veckor innan man blir frisk. Suck! Jag är verkligen inte bra på det här...har så lite tålamod med att vara hängig. Går på högfart ändå på jobbet och är sen helt däckad på kvällarna. Antagligen inte alls bra. 

En rolig sak som hänt här är att äldsta sonen flyttat med sin lilla familj till ett radhus. Lilla barnbarnet och jag satt för en tid sen och talade om det. Att hon skulle börja på förskolan och att hon skulle flytta. Då säger hon så förnuftigt att då farmor ska jag bo i ett RADIOhus förstår du! 

Jaha du säger jag...kan du säga RADhus?

Ja det kan jag svarar hon och säger återigen RADIOhus mycket tydligt. (hon tänker väl att hennes farmor börjar höra dåligt kanske.) Jag skrattar så åt henne och ser framför mig hur de flyttar in i SVT's radiohus här i Stockholm. 

Efter ett tag när vi talat om annat en stund kommer det plötsligt från henne: Farmor, kan DU säga RADIOhus? :-) 

Återkomsten...

Vadå jag morgonrufsig? Då ska ni se min farmor!

Nu är jag här igen. Efter ett ovanligt långt uppehåll från bloggvärlden. Tack alla som har tittat in och skrivit och hört av er! Sommaren har varit helt fantastisk och jag har njutit så av skärgårdslivet trots att vi bott i en byggarbetsplats på lilla ön. Men det har gått bra. Snickarna tog semester de med så vi slapp snubbla på varandra där ute. Massor av bilder blev tagna denna sommar och kanske det kan liva upp några regniga höstdagar om jag lägger in dem här sen?
Vi brukar alltid ha soligt och alldeles för lite regn där ute i skärgården på sommaren men i år var det extremt. Allt vatten som fanns i våra regntunnor från tidiga våren tog snabbt slut och inte en droppe regn kom förrän i slutet av juli. Knastertorrt blev det och ni ska veta att varje gång man tex. kokade potatis eller pasta eller sköljde grönsaker så sparades alla de vattenslattarna för att sen vattna med. Inget färskvatten fick kastas. En gång när vi var i Vaxholm hämtade vi 50 liter vatten i dunkar bara för att vattna med.....det har vi aldrig behövt göra förut. Vi brukar få någon åskskur som drar förbi och fyller på regntunnorna varje sommar men inte ens det fick vi i år.
Älskade barnbarnet har i år blivit en riktig skärgårdsunge. Vad mycket lättare det var att vara två år på ön och kunna springa omkring mer säkert än förra sommaren. Hon tog till sig allt som har med skärgårdssommaren att göra med liv och lust. Hon åkte båt, metade på bryggan, klättrade i berg, badade i havet och i baljor, täljde barkbåtar, hissade flaggan, lekte med katterna och Roxy....hennes ständiga följeslagare och trivdes som fisken i vattnet. Hon bodde med sin mamma och pappa i "Strandgården" och gjorde det snabbt till sitt hem. Där sov hon gott i "gammelfarfarssängen" en kökssoffa som vi gjort om till barnsäng. "Jag går hem till Strandgården nu och jag vill gå själv" kunde hon säga.....ja gör det du sa vi då och stod och tittade på henne när hon gick nerför stigen till gästhuset. Vilken lycka det var att vara med henne där ute!
Nu har vardagen återvänt och jag är igång med jobbet igen med nya/gamla arbetskompisar och det är så otroligt roligt. Har börjat om med nya sexåringar i förskoleklass och mycket skratt och roliga funderingar blir det tillsammans med dem varje dag.

Liten örapport....eller så kan det gå.

Jag är egentligen inte på ön den här veckan. Nej det är meningen att snickarna ska jobba på för fullt med utbyggnaden innan de går på semester nästa vecka. Sen får de ta upp byggandet igen i augusti.

Men i morse innan maken går till jobbet så får jag ett infall och säger att ska vi inte ta och åka ut till ön ikväll? Äta middag där ute, hinna ta ett kvällsdopp och sova över. Han jobbar ju den här veckan så det skulle i så fall bli att åka tillbaka tidigt i morgon bitti.
Sagt och gjort. När han kom från jobbet stod jag klar att åka. Det är så skönt att komma ut på havet efter en varm dag hemma i lägenheten. Spännande också att få se hur långt snickarna hade kommit med utbyggnaden.

När vi närmar oss ön så ser jag redan från båten att något blivit fel. De hade tagit upp en öppning för fönster på fel vägg!!
Panelen hade de fått på men som väl var inte hunnit få in de nya fönsterbågarna. Ja, ja....inte så mycket att gå i taket för. Ringer vår snickare och säger med lugn stämma att minns du att vi ändrade placeringen på sovrumsfönstret? Det var i själva verket hans idé.
Nu hör han nog till någon av de mest trevliga männen som går i ett par skor och jag är väldigt rädd om honom (när jag nu äntligen har hittat en snickare i mitt liv) så det var inga problem att göra om det hela sa han.

Skönt bara att vi har beställt panel (specialtillverkade efter gamla mått) så att det räcker att göra om med....och ibland är det bra att man får sina infall eller hur?

Oväntat besök.....

Plötsligt dånade det till i luften i söndags ute på ön. Mer än ett helikopterljud som vi så ofta hör. Det kändes som någon höll på att landa i våra talltoppar. Ute på havet borta vid den stora ön mittemot kom ett sjöflyg. Det är inte så ofta men det är roligt att se när de landar och startar på vattnet.
Minns när jag flög en liten Cessna över vår lilla ö.....kan ni tänka er det? Jag köra ett flygplan jag som inte ens gillar att köra bil. Men att sitta vid spakarna i ett plan och flyga över skärgården var en helt otrolig känsla.

Äntligen!

Kyssen.

Vaknade till strålande sol ute på ön och min första tanke var att hoppas solen lyser inne i stan också och det gjorde den!

Visserligen sägs det ju att det för lycka med sig att få regn på sin bröllopsdag. Men igår var det ändå härligt för alla som deltog att solen infann sig. Femhundra tusen människor fanns på stadens gator för att fira det hela. Idag rapporterar olika europeiska tidningar och tv-kanaler om Sveriges fantastiska sagobröllop.
Det var helt underbart vackert och mer än en gång svämmade ögonen över här. Daniels underbara tal till Victoria var ett sånt tillfälle.
Men det var ändå skönt att vara ute i den fridfulla skärgården och inte inne i stan och följa det hela. När månen gick upp här i den ljusa juninatten skålade vi i champagne och gladdes åt att de äntligen fick säga ja till varandra.

Blogger bara spökar med mig....först såg det ut som jag hade bilderna med här i inlägget. Men sen såg jag att det inte var så. Nu hoppas jag att de är med. Tagna på TV'n såklart så kvaliteten är därefter.

Love Stockholm 2010

Klicka gärna på bilderna!

Vart tog tiden vägen? Jag har haft ett långt uppehåll från bloggvärlden igen. Men det har ju varit skolavslutning och alla som arbetar i den världen vet vilket race det är innan man når mållinjen. Nu är det äntligen sommarlov! Det är så skönt trots att den där riktiga sommarvärmen inte vill infinna sig.

Just nu pågår jippot "Love Stockholm 2010" och på kajerna finns uteserveringar, scener för konserter och storbildsskärmar som ska visa bröllopet på lördag. Allt är lätt hysteriskt och det är inte utan att jag längtar till att det hela ska vara över så staden blir sig själv igen.

Här ska det ske på lördag. Har inte hunnit in och sett hur restaureringen blev än men jag antar att det måste vara en rejäl ansiktslyftning som den gamla kyrkan har genomgått.

De gula bokstäverna nere till höger bildar ordet TILLSAMMANS.

På Skeppsholmen kan man ta det lugnt i en hängmatta och pusta ut från folkvimlet om man vill.

Under flera år ska stadens kajer rustas upp. Den här har blivit riktigt fin mot hur den var förut tycker jag. Härifrån går Vaxholmsbolaget ut i skärgården med sina båtar.

Nu har vi varit på stan och suttit ute på serveringar och ätit god mat. Vi har haft picnic och lyssnat på musik men nu räcker det. Innan lördag gäller det att kasta loss och ta sig ut på havet.... Det ska bli så skönt att komma ut till ön igen. Visst ska jag titta på bröllopet. Jag älskar att se alla klänningar, frisyrer och kanske snygga skor om man nu får se några skymta fram. Det gör jag trots att jag tycker det är helt fel att vi har en monarki i vårt land och just nu är genomtrött på hela bröllopshysterin här. Men ändå hoppas jag att det blir strålande fint väder på lördag. Så att staden visar upp sig i sin vackraste sommarskrud för alla och envar som rest hit för att delta i det hela.

Hur gör ni? Kommer ni att titta på bröllopet på lördag?

Vad skulle ni göra?

Klicka gärna på bilden!

Om det vore så att ni hamnat på en liten ö i havet vad skulle ni då göra? Ni ser det inte men det finns två hus där inne mellan träden och på andra sidan ön finns också sköna klippor. Skulle ni bli rastlösa på en sån liten plats? Vad har ni med er ut på ön och kanske ännu viktigare vem eller vilka vill ni tillbringa er tid där ute tillsammans med? Hur skulle era dagar se ut? Jag är lite nyfiken på vad andra tänker om hur det skulle vara att leva öliv.....och nej det är inte mitt lilla skär på bilden.

En helt vanlig kväll i maj.

Klicka gärna!

Det är en kväll på Skeppsholmen. Paret på bilden fastnar i min kamera. Han fiskar och hon...ja först trodde jag hon satt och läste men det visade sig sen att hon stickade. Längre upp i gröngräset satt vi och njöt av kvällen. Häggen doftade och vi åt en middag i form av en ganska improviserad men god picnic. På vandrarhemmet intill hade några unga gäster sina fönster öppna ut mot sommarkvällen. De var nog på skolresa i huvudstaden. Koltrastens sång blandas med klockspelet från någon av kyrkorna i staden och återigen överväldigas jag av hur skön den här tiden är just nu.
En sån där kväll i vardagen som får guldkant av att den är så ovanligt vacker....

Grönt är skönt.

Grönt är verkligen skönt.....det är nog min favoritfärg just nu.

Nu grönskar det i snabb takt här. Varma och soliga dagar har satt fart på våren och några dagar har vi haft riktig sommarkänsla. Häggen har slagit ut och syrenerna har stora knoppar.
Ute på ön ligger tre eller fyra träd nedtagna inför utbyggnaden av huset och våra två gamla motorsågar har tagit pension så igår var vi och köpte en ny. Mycket jobb blir det att ta hand om det men det lär ju bli en hel del ved som är bra att ha till höstens sköna brasor i kaminen.
Ha en bra dag och njut av våren var ni än är!

Rapport från ett litet skär.

På vägen till affären så passerar vi mellanskärgårdens sjöodjur.... Klicka upp bilden så kanske ni ser dem!

Vänner på ön. Lillkatten Tiffany och Roxy....alltid tillsammans. De är så otroligt lika i sättet de där två fast de är hund och katt och de tycker verkligen om varandra. Mycket.

Kväll/natt på ön. På radion är det Karlavagnen med Marcus Birro. (Ni är väl inte förvånade över att det lyssnas på radio här eller hur?) Utanför fönstret sänker sig mörkret över havet. Vid bordet samtalas det om huset som ska byggas ut, om livet och om det där att hålla fast vid sina drömmar. Här och nu vid bordet med ett glas vin och mannen i mitt liv så inser jag att jag lever i min dröm....min önskedröm.

Vinet är slut och plötsligt sveper ett regnväder in över lilla ön....det smattrar mot tak och fönster och jag är glad att alla katter är inomhus.....

Hej igen! :-)

Träffade lilla barnbarnet i veckan som gick. Vi var ute i solskenet och spelade fotboll och lekte i lekparken. Hon är så full av energi och man blir bara så sprudlande lycklig över att vara tillsammans med henne. Det är också så förunderligt att se hur lik hon är sin pappa trots att hon har en vacker mamma från Kina.
Nu är lilla R två år och två månader och när man frågar henne var hon bor så kan hon sin adress. Bra gjort tycker jag eftersom hon precis har flyttat. Jag är glad att det fortfarande är i närheten så att vi kan träffa henne när vi vill. Det är bra att snabbt kunna hoppa in och vara barnvakt också.

Har varit ute på Djurgården och fotat lite vitsippor. Eller lite är väl fel att skriva....det finns mycket sippor i backarna nu.

Våren är fortfarande lite kylig men ändå så vacker. Jag njuter av allt.

Idag är det ledig dag för mig och jag ska ut på stan och äta lunch med en vän som jag inte träffat på länge. Sen ska jag ta en båt ut till ön. Det blir skönt att komma ut på havet igen.

(och till Humlan....klicka på bilden! Det är huset i mitten med det ljusgröna taket)

Sköna maj välkommen!

Spegel, spegel i vattnet där....säg vem som vackrast i staden är!

Med en bild där stadens alla båtar speglar sig i vattnet en tidig morgon vill jag önska er alla en härlig första majhelg! Tänk att nu blommar vitsippor i våra backar och det börjar grönska på träd och buskar. Äntligen är den här, sköna maj! Jag känner mig lika lycklig som koltrasten som sjunger där ute på mitt tak. :-)

....och ön igen

Veckan gick fort på jobbet och så blev det dags att åka ut till ön igen. Har varit så trött på blogger som krånglat i veckan. Mina svar på era kommentarer försvann ut i cyberrymden två gånger och då höll jag på att ge upp. Fattar inte varför det krånglade. Men sånt är så irriterande, det ska bara fungera. Inte krångla.
Måste berätta vad som hände när vi åkte härifrån förra söndagen. Jag fick syn på något som låg och flöt i vattnet och så plötsligt fick jag se att det var en säl. Den tittade upp och var helt nära båten och vi hade ögonkontakt en lång stund. Den såg ut som den tänkte: Jaha åker ni nu? :-)
Den var så fin och vips så dök den ner under ytan igen. Tänkte på förra gången jag såg en säl här.... Det var på hösten förrförra året. Roligt att få se en igen.

Min mamma sa alltid att man fick önska sig något när man såg en svan flyga.....jag har en i mitt sovrumsfönster här ute på ön.

Lördagsmorgon och Roxy och jag gick en liten morgonpromenad på ön. Men burr så kyligt det var trots att vädret var så vackert! Vi kröp ner i sängen igen till mannen som fortfarande sov och värmde våra tassar och tår på honom. Där ute gick solen upp på fjärden och öarna runtomkring och jag låg kvar i sängen och lyssnade på ett av mina favoritprogram på radio. De sände från Havets Hus i Lysekil bland annat. Jag vet jag ÄR en radionörd!

Sen blev det frukost till Melodikrysset som var superenkelt den här veckan. Massor av sol och frisk luft här ute gör att man blir härligt trött. Både vi tvåbenta och fyrbenta öbor.

Här igen.

I torsdags fick jag ett sms från mannen att nu var det äntligen isfritt på fjärden ut till lilla ön. Då blev det bråttom att ordna sjösättningen. Igår kväll kom vi ut hit. Vi krockade inte heller med några isflak som vi hade hört skulle kunna förekomma här och där. Jag vet att jag har skrivit om det förut men jag kan inte låta bli att förundras av de känslor som bubblar inombords när jag kliver iland på bryggan här. Det är ett sånt lyckorus precis varje gång och alldeles extra är det ju när jag inte sett ön på så länge efter vintern. Där står jag på bryggan och drar ett djupt andetag och tittar ut över havet och upp på ön, husen, klipporna och tänker "Vad är det med den här lilla ön som får mig att känna så här?"
Det blev en sen men mycket god middag med ett gott vin därtill. Vi tände en brasa och njöt av stillheten där ute på havet och det var så skönt att vara här igen.

Vaknade till fågelkvitter och strålande solsken som glittrade i havet. Ejderparen guppade utanför klipporna. Tog en morgonpromenad runt ön och inspekterade allt. Inget hade blåst sönder under vintern och alla tak hade klarat sig.

Besök har vi tydligen haft i vinter. Någon eller några måste ha tagit sig en promenad över isen.

Känns som om jag inte alls vill åka tillbaka till stan igen. Mobilen ligger kvar hemma i en annan jacka och här är så lugnt och rofyllt. Inga båtar i sikte. Solen lyser och efter en del pyssel utomhus tar jag en kopp te till och vilar ögonen på havet.

Lediga dagar.

Klicka gärna på bilden! Visst är Stockholm vackert! :-)

Jag bara älskar den här staden. Den är vacker i alla ljus. Till och med i dimma som på bilden. Hoppas allt är bra med er överallt! Jag har inte varit runt så mycket i bloggvärlden den senaste tiden. Men idag tänkte jag gå på bloggrunda och läsa hos er. Jag har påsklov och det är så skönt att vara ledig.
Idag öppnar trädgårdsmässan i Älvsjö. Det kanske blir ett besök där, vi får se.

Grattis Merlin på din 15-årsdag! :-)

För femton år sen föddes han på Söder. Närmare bestämt i en lägenhet på Bondegatan. Hans vackra mamma (som var en Norsk Skogkatt) hade smugit ut på bakgårdarna och träffat en friare. För Merlin började livet i kaos. Den som ägde hans mamma hade två andra katter som också hade fått kattungar. Men kaoset bestod i att det var ett hem där man faktiskt inte brydde sig så värst mycket om hur katterna hade det. När vi klev in i lägenheten så vimlade det av kattungar i olika storlekar. Tre små barn under tre år sprang omkring i enbart blöjor och de var så hårdhänta med de små katterna och lyfta dem än i svansen och än i bakbenen. En stor hund var inlåst i ett rum och stod och skällde för fullt.

Merlin och hans bror var de minsta kattungarna. De var bara nio veckor gamla men jag tyckte de var så små. När vi fick syn på honom tog vi genast upp honom från golvet och lät honom på så sätt undkomma de vilda småbarnens framfart. Sen släppte vi aldrig ner honom igen. Vår äldsta son sa att han alltid hade önskat sig en sån där randig katt.....vi hade då en svart katt hemma och hade haft en annan svart också när äldsta sonen  föddes. Nu var det dags för en randig. Egentligen är en kattunge alldeles för liten att tas från sin mamma när den bara är nio veckor. Men Merlins mamma som var inlåst i köket och som vi fick hälsa på var inte alls bra på att ta hand om dem. Enligt ägaren så ville hon inte låta dem dia ordentligt. Det förklarade hans litenhet som vi sen fick bekräftat av veterinären. Så vi gjorde något som jag aldrig någonsin gjort tidigare och som går stick i stäv med min övertygelse att kattungar ska vara med sin mamma och lära sig en massa saker av dem. Vi bad att få köpa Merlin direkt där vi stod med honom i famnen. Jag kunde inte ens tänka mig att lämna kvar honom i några veckor i det kaoset.

Merlin med sin kompis Prospero ute på ön


Vilken tur att jag litade på min instinkt som sa att jag skulle ta honom därifrån. Enligt veterinären som vi fick uppsöka vårt andra dygn med vår lilla vän så räddade vi livet på honom. Det visade sig att han var dödssjuk. Han sov hela vägen hem i bilen. Åt mat och drack som om han inte ätit på länge men hade sån diarré så allt bara rann ur honom. Han var uttorkad och undernärd och för liten för sin ålder. Så jag hade haft rätt som tyckte att han var för liten för att vara sina nio veckor. Hela sommaren kämpade vi för att få den här lilla krabaten att överleva. Han fick dropp hos veterinären som kallade honom ett litet UFO och sa att vi inte kunde räkna med att han skulle överleva. Lyckan var total när han i slutet på sommaren äntligen kunde åstadkomma små bajskorvar istället för bara en liten rinnande pöl.

Så liten att han försvann i ett påskägg som inte alls var så stort.

Jag älskar alla mina katter som jag har haft och har och alla har de sina personligheter. Men det finns katter och det finns katter och så finns det Merlin.....en alldeles speciell katt.

Vårhelg med inslag av snö...

 Hägrarna är tillbaka vid Isbladskärret på Djurgården och har börjat bättra på sina bon.

Nu har det varit ett långt uppehåll här på bloggen och under tiden har det såklart hänt massor. Det mesta sorteras in i de privata rummen och går inte att skriva om här. Men jag måste ändå bara säga en sak och det är att NÄR man är ledsen och bekymrad över något är det väldigt skönt att ha vänner och nära och kära som lyssnar. Tack för att ni finns!
I går var det vårdagjämning och strålande solsken. Man kunde faktiskt känna av att våren var på gång. Äldsta sonen fyllde år och vi hämtade lilla barnbarnet som skulle bo här över helgen.  Så otroligt roligt att få ha henne här. Hon är så trygg med oss och det finns så mycket att göra och upptäcka här. Vi läser böcker, ritar, spelar piano, sjunger, dammsuger, hänger tvätt, och leker och leker och leker tillsammans....

På Ulriksdals Slottsträdgård har de börjat sälja penséer. Jag tycker om de här små, minivarianterna.

Lika soligt och vackert som det var i går lika grått är det idag. Jag gick och längtade efter det där vårregnet som de sa att vi skulle få. Det skulle vi behöva för att smälta bort våra fula snöhögar nu. Solsken på dagarna och regn på nätterna. Men idag satt det igång och snöade igen....och när lilla barnbarnet skulle sova middag så kändes "Sov du lilla videung" helt rätt som vaggvisa.


Snö i Gamla Stan.....igen.

Min längtan....

Klicka gärna på bilden!

Sommarnatt ute på ön är en del av min längtan just nu..... vad längtar ni efter?

Isläge = vänteläge....

Vilken vinter vi fortfarande har i vårt land! Massor av tågavgångar som har ställts in. Till och med tunnelbanan i Stockholm har haft stora problem. Jag kan inte minnas att det någonsin har varit så här. I veckan har vi också fått rapporter om flera färjor som fastnat i isen mellan Finland och Sverige. Isbrytarna som skulle hjälpa till har inte haft det så lätt och kört fast i isen de också.
Nu är sportlovet slut här så nu kan det gärna få bli vår tycker jag. Visst är den här vintern sanslöst vacker fortfarande men om det ska fortsätta så här kan man ju verkligen undra när man ska kunna sjösätta båten?

I år hade det ju inte gjort något om våren kommit väldigt tidigt med tanke på att vi ska bygga ut huset på ön. Inte sjutton kan vi börja bygga om vi inte kommer ut med allt virke, verktyg och snickare. Ja, ja det är väl bara att ha tålamod och invänta islossningen och den efterlängtade våren.

Men ett säkert vårtecken i den här stan är i alla fall den årliga båtmässan, Allt om sjön som pågår just nu. Det kommer med all säkerhet bli ett besök där.

Till sist: Ett stort varmt TACK för alla era gratulationer på min födelsedag! Jag är alldeles överväldigande glad över alla gulliga sms, fina hälsningar både här och på andra bloggar och i Facebook, mail, telefonsamtal och uppvaktningar! Man skulle nästan kunna tro att jag fyllde jämt men det gjorde jag ju inte. :-)

Nu ska jag återgå till Vasaloppet på TV och heja på nummer 8238 och ta en kopp te till.....ha en skön söndag vad ni än har för er!