
Jag: Vad har du nu här att göra?
Förkylningen: Vadå NU? Kände du inte att jag var här i söndags? Egentligen var jag ju här redan förra veckan men du bara ignorerade mig!
Jag: Hm...tyckte inte att det var så mycket, märkte nog att du försökte stanna men sen hade jag inte tid med dig.
Förkylningen: Inte? Du skulle ha varit hemma från jobbet i måndags....jag försökte få dig att förstå det.
Jag: Aldrig i livet! Kollegan var bortrest och jag var tvungen att gå och jobba. Jag kände mig ganska bra i alla fall.
Förkylningen: Men i tisdags då? Varför var du inte hemma då? Jag märkte nog att du tog Ipren flera gånger den dagen.
Jag: Men i tisdags hade jag ju ett jätteviktigt möte med mina chefer. Det gick inte att skjuta upp.
Förkylningen: Men igår då på onsdagen? Då tycker jag faktiskt att du kunde gett upp och varit hemma! Men nädå, du skulle absolut ta dig till jobbet. Dessutom jobbade du sent!
Jag: Men du är ju helt hopplös!
Förkylningen: JAG!? Jaså det säger DU!
Jag: Ja, igår hade jag ju klasskonferens med skolledningen om vår klass och sen hade vi kvällsmöte! Jag tycker du är ganska oförstående!
Förkylningen: Nä nu får du faktiskt ta och ge upp! NU är du sjuk och hör sen! Känner du inte det?
Jag: Suck, jo det känns inte bra alls. Var du tvungen att ta i så hårt nu då? Feber är väl lite överdrivet? Hostan på nätterna gör ju att jag inte kan sova. Ont i kroppen var väl ändå att ta i?
Förkylningen: Gnäll, gnäll, gnäll! Får jag höra nu, vad ska du göra idag? Kom igen nu!
Jag: Suck! Ok, jag ger upp....jag stannar hemma. Ja, ja jag SKA vila! Det får bli tekoppen och boken i soffhörnet. Nyponpulver och huvudvärkstabletter. Näsdukar och raggsockor.
Förkylningen: Men titta du KAN ju! Bra tänkt! Kom ihåg nu att inte vara så himla otålig som du brukar! Det tar tid! Vem är den fina rosen till förresten?
Jag: Mutter, mutter.....ja inte är den till dig i alla fall! Dra något gammalt över dig nu!
Förkylningen: Fel av dig! Det är du som ska göra det! Ta det där sköna täcket det är tillräckligt gammalt!