onsdag, augusti 27, 2008

Åt det hållet ska vi....

Ibland tappar man sin inre kompass. Känner sig lite vilse. Det känns lite som man inte vet vart man ska ta vägen. Men oftast vet man på ett ungefär vilken riktning som är bäst i alla fall. Idag ringde jag till min kollega Patrik som är tjänstledig och sa att jag vill att han kommer tillbaka. Barnen och deras föräldrar saknar honom så. Det gör jag också.....väldigt mycket. Hela förra året jobbade vi ihop i den här klassen och gjorde ett jättebra jobb. Vi fick höra så mycket positivt både från barnens föräldrar och kollegor om vår klass. Jag älskar verkligen det här jobbet. Men jag vill inte göra det med vem som helst. Det kanske låter konstigt men så är det faktiskt. Jag har inga samarbetssvårigheter med andra människor. Det handlar inte om det. Tycker det är roligt med nya arbetskamrater. Men det är så viktigt att man drar åt samma håll och att man är på samma våglängd när man ska jobba ihop i en klass. Barnen känner sånt direkt.
Min nya kollega är helt färsk som lärare och jättenervös. Hon har svårt att fånga barnens uppmärksamhet och jag stöttar och hjälper allt vad jag kan hela tiden. Men det tar ju på mina krafter att jobba med någon som är så ovan.
Föräldrar och barn frågar efter P och undrar hur han har det och när eller om han ska komma tillbaka och terminen har bara börjat än. Suck.
Barnens saknad tar sig olika uttryck. I går när vi skulle börja med första bokstaven (för er som inte vet, är det här är en etta som jag jobbar i) så introducerade jag bokstaven L l . Flera barn trodde att jag valt den för att den är "min bokstav" som i Lisbeth. Men snäll fröken som jag är så hade jag valt den för att den är så lätt att börja skriva.
En pojke, vi kan kalla honom Yannis ritade något på bokstaven L. Han ritade då sin fröken dvs. mig och skrev "Lisbeth" ovanför. Bredvid ritade han en figur till och skrev "Patrik". Jag berömde honom och sa att det var så fint men undrade varför han ritat Patrik och om han hörde något L-ljud i P A T R I K? Då suckade han den lilla killen som faktiskt lärde sig läsa förra året i förskoleklass och pekar på sin bild och säger: " Vad trött jag blir! Jag veeet att det inte är nåt L i Patrik men han ska vara där bredvid dig!"
Suck.....barn är fantastiska, underbara och ibland säger de saker som gör en totalt svarslös.

18 kommentarer:

Rosvikstjejen sa...

Men lilla skitunge, hur kan barn vara så kloka? Klart som korvspad att Patrik ska vara bredvid dig.

Som vi brukar säga när vi är på väg att få ny personal - man måste vara där både med hjärtat och hjärnan. Man måste vilja det här och faktiskt ha lite fallenhet för yrket. Det är inte bara att gå en utbildning för att bli lärare man behöver DET. Tyvärr är det så att alla inte har DET! En del vill så väl och det blir lite för mycket.

Man känner direkt när man börjat arbeta med en person om det kommer att fungera. Vi har haft så många studenter som vi känner har förmågan att bli en förträflig lärare. Andra har inte den förmågan och det känns oxå direkt.

Suck! Vi behöver ha tillbaka grabben! Undra om han någonsin kommer att förstå det???? Finns det något vi kan göra???

Lite avis är jag dock ändå på dig.
Gissa på vad?

Ps, jag tycker att 1:an är en alldeles underbar klass!!!

Morgondimma sa...

Kan vi inte starta ett bloggupprop? Bring back Patrik!!

Anne-Maj sa...

Jag fick mig en god skratt. Barn är härliga! Det andra om arbetskollega. Jag saknar en som jag jobbade med i ett projekt. Vi hade så många fina samtalen och jag tror jag växte i min ja.. existenella.. Men nu har jag nytt jobb och trevliga arbetskollegor. jag ser dom på ett annat sätt nu innan jag sjukskrevs. Dels nog för att det är en annan arbetsplats med mindre få anställda och några har dövblindhet. vi förstår och hjälper varandra. tryggt också.

Humlan sa...

Klok kille!
Det är klart att Patrik ska vara bredvid dig! Att han inte fattar det själv!!

(Synd att han inte fortsatte att blogga, då hade vi kunnat tjatat lite på honom... ;-) )

londongirl sa...

Rosvik - Barn är verkligen kloka, det får man bevis för varje dag i vårt jobb. Just den här lilla Y som jag skrev om han har en otrolig förmåga att säga just såna där saker.
Du har så rätt i det där om fallenhet för yrket och att vissa har just det där som krävs.

Men jag vet också att jag inte vill jobba med någon som längtar bort någon annanstans...
Det blir inte bra för den personen då.
Vi kan inte göra nåt åt saken....
Klassen är helt underbar och det roliga är att de nya barnen smälter så bra in i gruppen direkt. :-)
Just love them!

Ja jag vet att du är avis på vad jag ska göra i helgen. ;-)
Kram



Morgondimma - :-)) JAAAAA! Snälla gör det!! Fniss...äh det hjälper nog inte. Men TACK Dimma för att du kommer med förslaget.



Anne-Maj - Visst är barn härliga! Vad skönt att du har bra arbetskamrater och att ni kan stötta varandra. Det kan man behöva.




Humlan - Jadu den där lilla killen säger sanningar så man bara häpnar. Han har koll på läget. :-)
Tycker ju att han har rätt i det han säger där om sin bild som han ritade men det kunde jag ju inte säga....bara tänka.
Ja tänk att P inte fattar en sån sak själv! ;-)
Han som är så smart.
Det värsta är att han är inte bara en jättebra lärare....han passar väldigt bra för det jobb han prövar just nu. Suck.

Anonym sa...

Hej
Sitter och bara gapar. Den nyutbildade läraren då? Hur ska hon någonsin sluta vara nervös om hon inte får en chans. Ingen kan väl kräva att hon ska fylla en rutinerad kollegas plats så där på en gång. Jämförs hon hela tiden med någon annan så har hon inte en möjlighet att utveckla ett självförtroende.
Hon har kanske hamnat fel, men det framgår inte här, utan här talas bara om det man saknar, dvs den gamla kollegan. Han i sin tur kanske är jättelycklig över att ha vågat byta spår och få vidgade vyer även om det betyder att han saknar sitt gamla arbete.
Jag hoppas verkligen att den unga nya läraren får luft under vingarna och inte skräms på flykten för att hon inte är perfekt med en gång.

En frustrerad Evy som så gärna ville bli lärare en gång.

londongirl sa...

Evy - Du ska vet att min nya kollega verkligen blir omhändertagen av både mig och andra i sin närhet! Hon får all den uppbackning hon kan behöva men DET är inte det som mitt inlägg handlar om.
Med all respekt för din kommentar så är det faktiskt så att du drar en massa slutsatser om att hon inte blir väl omhändertagen och jämförs med tidigare läraren och på det sättet får dåligt självförtroende.
Så är inte heller fallet.
Om man känner mig, vilket du inte gör så skulle man veta att hon inte kunde hamna hos någon mer stödjande och omhändertagande person att växa bredvid. JAG är inte heller den enda som vill att hon ska klara det här.
Men nu handlade det om MINA känslor och de har jag all rätt att skriva om på min egen blogg eller hur? Jag är sällan så privat som jag var i det här inlägget men om det inte passar så är det bara att låta bli att läsa.
Hon min kollega (som trivs som fisken i vattnet och verkligen inte känner att det är "synd om henne") hon är en tjej på 40 år. Så din förutfattade mening om att det skulle handla om en UNG stackars kollega är helt fel. Som väl är.
Men återigen Evy....det här handlade om mina känslor.
Hoppas nu att din frustration har lagt sig! :-)

Anonym sa...

OOOO jaaaa :D
Klart att jag blir glad då jag får höra detta från dig. Det var alla kommentarer som bara uteslöt den nya läraren osv. som gjorde att jag fick de reflektioner jag skrev ner. Har ju tyvärr sett hur illa en del blir behandlade och som du säger, jag känner inte dig. Men jag är glad att allt är bra och jag förstår dina känslor. Alltid svårt att förlora något man tycker om och som sitter som rotat.

Bäst jag slutar svamla. Är för trött för att uttrycka mig klart. Sköt om dig och Lycka till med det nya läsåret. Skolan kan vara en underbar plats då allt fungerar.

Förlåt om jag sårade dig för det var inte meningen.

Hej från Evy

Det Mörka Hotet sa...

Barn är ju bara för härliga - vad sjutton skulle vi göra utan dem?!

Hoppas Patrik kommer tillbaka!

londongirl sa...

Evy - Hej igen! Ingen fara här....är absolut inte sårad. :-)



DMH - Ja vad skulle man göra utan dessa härliga barn?! Jag är lycklig som har det här jobbet. :-)
Jag har ingen större förhoppning om att Patrik kommer tillbaka till mig och barnen....han har hittat en helt ny bransch som han trivs med. Men huvudsaken är att han mår bra.

trucken sa...

Evy har rätt! Ge den nya läraren tid att bli varm i kläderna. Nu har det bara gått 2 veckor av terminen och vi har kommit överens om att du ska "utvärdera" terminen i november.

Y har också rätt! Det är klart att jag saknar er allihopa. Just nu kanske mer än någonsin. Så fort det lugnat ner sig lite så ska jag komma och krama er.

Vi får se om jag har gjort rätt! Det är några bitar som ska falla på plats innan ett definitivt beslut tas. Oavsett vilket hoppas jag att det blir snart.

Massor av kramar

P

londongirl sa...

Trucken - Mmm, jag säger som Y: Jag veeeet!
Men håll med om att det ska bli skönt när det äntligen blir september? Ska försöka skicka uppmuntrande sms tills dess. :-)
Stay cool!
Kram

Annika sa...

Nä, vad gulligt...
Åh, jag hoppas att Patrik kommer tillbaka. Hur länge ska han vara tjänstledig?
Hoppas att den nya tjejen blir varm i kläderna snart så att det inte blir så jobbigt för dig, och för barnen. Kanske behövs det bara lite tid.
KRAM!!!!

Evas blogg sa...

Det är alltid svårt med förändringar, särskilt när man jobbat tillsammans med någon länge och det har fungerat bra. Allt detta blandat med saknad - det är tufft. Hoppas det kommer att bli bra för er alla!

LindaLotta sa...

Åh vilka goa ungar det finns!
Jag blir alldeles varm i magen när jag läser dina ord.
Fast i samma andetag så vill jag ge dig en varm kram för jag vet precis hur det är... När det fattas en bit, som om det är del av en själv som är borta fast man är hel...
Oj, nu är det jag som svamlar :)
Stor kram till dig vännen.

Och nu är jag ju så nyfiken på vad du ska göra i helgen!

londongirl sa...

Annika - Visst var det gulligt! den lilla killen säger ofta såna där saker.
Patrik ska vara tjänstledig den här terminen...
Det är ju inte så att jag har förlorat honom i mitt LIV utan "bara" i mitt yrkesliv! ;-)
KRAMAR till dig!




Eva - Egentligen tycker jag om förändringar och tycker att det kan vara både utvecklande och bjuda på utmaningar. Men här vet jag så väl hur mitt jobb skulle kunnat se ut om jag hade haft kvar min kollega. Jag går absolut inte omkring och vantrivs...nej tvärtom men jag vet att det skulle kunna vara mycket bättre.



Lindalotta - Nej vet du vad! Du
svamlar inte alls....för här kommer du in sist och säger precis som jag känner..... "När det fattas en bit, som om det är en del av en själv som är borta fast man är hel"
Ja du Linda du är så klok. Precis rätta orden för det.
Helgen = London :-)
KRAMAR

mossfolk sa...

Barn är störtsköna.
Inget kul alls att bli av med en kollega som det har fungerat så bra ihop med.
Vet också hur svårt det är att ta över efter någon som varit riktigt omtyckt...
Fördelen att ha en nyutexaminerad (om hon nu inte jobbat mycket som obehörig tidigare) är att hon borde vara ganska formbar...
Och jag hoppas förstås att jag får någon som du att jobba med, eller göra praktiken hos, så småningom!

londongirl sa...

Mossfolk - Min nya kollega kommer det att gå bra för...hon behöver bara en massa erfarenheter och det får hon verkligen i vår klass. Även om hon bara skulle bli kvar en termin som det först av allt gäller nu.
Min tidigare kollega passar så otroligt bra som lärare....men han vill som sagt prova något helt annat just nu.
Vad glad jag blir över dina snälla ord. Tycker det är jätteviktigt att ta hand om våra lärarstudenter. De brukar trivas så bra hos oss så de börjar jobba extra. Jättebra både för dem (ekonomiskt och erfarenhet) och för oss som kan få kända vikarier på det sättet.
Jag hoppas verkligen att du får en bra handledare, någon som du klickar med och kan få ut massor av under din praktik.