Här är J vår duktiga instruktör . Det ser nästan ut som han håller på att lära henne att gå på bakbenen men han har nog tänkt sig något annat. Det är mycket studs och skutt i den här lilla glada valpen.
Ett sånt här lugn och ro önskar jag att jag hade nu, men så är det inte. Långt ifrån. Så om jag är lite frånvarande här så beror det på att energin går åt till att få ihop livet i vardagen....
Stockholm badade i solsken i morse. Måsarna skrek och vattnet var så otroligt blått. Vid Skeppsbron var det fullt pådrag med brandkårer som höll på att släcka Svea Viking som brann. Brandbåt i vattnet och bilar på kajen med brandmän som kämpade mot lågor och rök.
I Berzeli Park blommade Magnolian.
I Kungsträdgården var det stilla och lugnt. Om några timmar är de här stolarna fulla av människor som fikar och äter glass. Ha en skön lördag allihop!
Det är tur för oss fiskar att det är minimimått som gäller i Stockholms skärgård och inte tvärtom i sommar.
Tiffany verkar tro att hon fortfarande är en liten kattunge och kan få plats hos mamma Miranda.
"Nej Roxy! Vi får inte plats med dig också. Det går inte hur mycket du än viftar på svansen, du får inte plats!"
Efter att ha läst andras bloggar under en längre tid så började jag själv blogga för ett år sedan. Egentligen ganska planlöst och utan några speciella ambitioner att si eller så skulle det bli. Det är väl så det är fortfarande. Jag har funderat över att lägga ner den här bloggen och skriva under ett helt annat tak precis som så många andra, men än så länge kommer den nog att finnas kvar i den här formen. Jag märkte att ju längre jag bloggade desto mer privat blev jag. Jag har valt att inte skriva så mycket om mig själv och absolut inte om mina män….alltså min älskade man och mina älskade söner! Anledningen till det är också privat. Men jag har insett att mycket som händer i mitt liv och i min närhet gör att jag har ett behov av att formulera ner mina tankar. Det har gjort att jag nu skriver och sparar det jag skriver för mig själv. Jag märker också att det har en läkande effekt på sånt som har gjort ont och sånt som känns stormigt ibland.
Jag är helt förundrad och så lycklig över att ni finns där ute och att ni tittar in här och dessutom att ni tar er tid att kommentera också! Jag bryr mig inte om statistik och topplistor och kollar aldrig sånt. Men när jag någon gång får höra av min man att så och så många har varit inne och hälsat på här på min blogg så blir jag alltid så överraskad och inser att jag har en hel del läsare som aldrig kommenterar. Några vet jag om som själva har sagt att det är svårt när man känner någon att skriva kommentarer.
Jag vill i alla fall tacka er allihop för att ni är här och att för att ni på ett eller annat vis antingen i bloggvärlden eller irl eller både och är såna fantasiska människor!
Men jag som är så nyfiken undrar ibland vilka alla ni andra är som inte skriver något?
Det kom ett sms i min mobil från husse som var ute på ön. "Roxy har tagit sitt första dopp i havet och hon simmade!" Man skulle nästan kunna tro att hon var den första valpen i världshistorien som simmade. Det måste ha varit ganska kallt i vattnet. Men det var i alla fall skönt att det var sommarvärme i luften. Hon torkade snabbt.
Det är inte långt kvar nu till midsommar. Med den här bilden från den plats som jag brukar äta middag på ute på ön, vill jag önska er allihop en trevlig helg!
Är det någon som vet vet vad det här är för ett tak? En ledtråd är att huset innehåller något väldigt exotiskt.
Så kom då äntligen båten i sjön och vi kunde göra en tur ut till ön för att titta till den och njuta av havet. Solen lyste men ibland kom det också en snöby på tvären. Ett riktigt aprilväder alltså. Det blåste och på havet gick det vita gäss, men hjälp vad vackert det var!
Roxys första steg på ön var så ivriga så vi hann knappt få av henne flytvästen, som husse ville att hon skulle ha. Han trodde visst att hon skulle trilla i sjön från båten. Men det gjorde hon inte. Hon hade hört talas om det här med båt så länge nu så hon var beredd.
Överallt skulle ön utforskas och hon sprang upp och ner på klippor och längs stränderna för att hinna nosa in allt.
Den där svanstippen kommer nog att synas bra i augustimörkret sen i sommar tror jag.
Alltid är det något som flyter iland på ön. Här är det drivved. Jag önskar att det någon gång skulle kunna ta och flyta iland en låda med whisky som det gjorde för Tove Jansson på hennes ö. Men det har inte hänt än.
Det blåser i svansen och pälsen när man springer runt på ön. Kallt och kyliga vindar är det men snart kommer klipporna vara uppvärmda av sommarsol. Det är inte många månader kvar nu.
Kvällen kom och vi lämnade ön för den här gången. Det var otroligt skönt att se den igen. Men nu ska vi tillbringa påsken hemma i stan och få lite ordning på en massa projekt som har med lägenheten att göra. Har bara sett någon enda liten påskkärring på håll. Min kvast har fått stå orörd uppe på taket, det var alldeles för blåsigt att flyga den här helgen. Blåkulla får klara sig utan mig i år. Lite trist är det för det brukar ju vara ett riktigt partaj där.
Den här morgonen gick promenaden i Hagaparken. Det är verkligen en naturupplevelse att gå där och se alla fåglar som börjat bygga bo och alla knoppar på träden som börjar slå ut. Det var så stilla att man kunde spegla sig i vattnet. Nu väntar IKEA på ett besök och sen ska jag förbereda en del jobb till veckan. Hunden ska badas, hon blev SVART om sina tassar när hon skulle gräva upp några spännnande hål i parken. Som tur är älskar hon att bada. Kanske kan jag få till några bilder på det också. Ha en skön söndag allihop!
Äntligen har livet på taket börjat. I helgen blev det vårens första fika därute. Solen lyste och det var nästan så att jag kände hur fräknarna på näsan började komma. Det om något är ett säkert vårtecken.
Stockholm bjöd på en disig morgon när vi tog oss ut till Isbladskärret på Djurgården. Hägrarna höll på för fullt med att bättra på sina bon. Stor aktivitet rådde bland trädtopparna. Det var tydligen mycket som skulle repareras efter vinterns stormar.
Lite bryggdans hann vår lilla valp med. Lika bra att hon börjar vänja sig vid att gå på bryggor, det är något hon kommer att göra ofta.
I kanalen kom plötsligt en båt in till stan från Tranholmen. Kvinnan som kör båten vinkar och ler glatt när hon ser valpen. Vi vinkar tillbaka. Snart är det äntligen dags att sjösätta båten.
Vår katt som är döpt efter Shakespeares Miranda i Stormen och som är mamma till våra "Trasseltassar". Det är hon som bestämmer i den här familjen. Ljuvlig men bestämd och med vacker tass låter hon oss veta hur vi ska uppföra oss.Efter att ha varit hemma nu i en vecka med feber och ont i kroppen var det alltså dags att ringa till vårdcentralen. Jag insåg att jag behövde bli sjukskriven den här veckan eftersom febern inte ville ge med sig. Kollegor på jobbet hade också varit sjuka i samma sjukdomssymptom och det verkade ta allt mellan tio dagar upp till tre veckor att bli frisk. Jag ringde upp vårdcentralen och telefonsvararen meddelade att de skulle ringa tillbaka efter en timme drygt. När telefonen ringde hördes en uppgiven röst på en sjuksyster i andra änden.
Jag: God morgon, jag är hemma och sjuk i någon sorts feberinfluensa. Jag behöver ett läkarintyg och en sjukskrivning den här veckan för jag kan inte jobba. Febern har inte gått ner än.
Sköterskan: Jaha, ja du behöver träffa en läkare idag. Hm…men jag har ingen läkare här. I morse när jag kom var det flera som ringt sig sjuka och den vi hade har fått åka till en annan vårdcentral där de hade kris.
Har inte vi det nu på vår vårdcentral tänkte jag…kris alltså?
Jag: Är läkarna sjuka? Vad är det med dom då? (Jag vet det är en helt ovidkommande fråga men jag blev så förvånad)
Sköterskan: De har feber och ont i kroppen.
Jag: Det har jag också!
Sköterskan: Jag vet inte vad jag ska göra, du borde träffa en läkare idag för intygets skull, men jag har inga tider. Jag får ge dig en tid i morgon och skriva en lapp till doktorn. Om han absolut vill tala med dig idag så får han väl ringa dig?
Jag: Ja han kan ringa om han mot förmodan skulle få tid till det! Ni har ju numret och jag ska ingenstans, jag är hemma.
Då skrattade den trötta sköterskan i andra änden och sa: Nej ligg kvar där du! Gå ingenstans!
När jag lagt på luren ringde jag och berättade det här för en kollega som också är sjuk. Vi skrattade så tårarna rann. När jag som inte ens är sjuk en gång per år för en gång skull behöver en läkare så är de sjuka de med…..dessutom i samma sak som jag! Man skulle ju kunna bli galen men vad hjälper det, bättre att skratta åt eländet. Det kan inte vara lätt att jobba på vårdcentralen en sådan här dag.
Monica med Yffen bad mig skriva ner de vanligaste fraserna på mitt jobb och det var faktiskt inte så lätt som jag först trodde. Men här kommer några:
Vad fint! (När ett barn kommer och visar sitt färdiga arbete)
Var är X? (Kollega som alltid försvinner)
Gå och sätt dig på din plats! (Till de barn som ständigt vandrar runt i klassrummet)
Ska vi ha fritis nu? (Barn som inte har koll på sitt schema)
Räck upp handen! (Till de barn som pratar rätt ut och inte väntar på sin tur)
Hon är väl i hönshuset. (Om X som alltid hittas där)
Bra jobbat! (Till barnen)
Nu går vi ut på rast! (Till alla barn som inte vill sluta arbeta eller som fastnat i hallen när de ska klä på sig)
Om ni skulle ramla in i ett hål var skulle ni vilja komma ut då?
B*i’g*g*i*s har utmanat mig och det finns ju en hel del märkligt i mitt liv men här kommer några saker som i alla fall är möjliga att avslöja….
"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information."
Sex underliga saker om mig:
Jag utmanar de som känner sig manade och inte har skrivit den förut men det skulle vara kul att läsa Rosviktjejen, Sabina, Samuel och Cliff Hangers underligheter.
Om ni tycker att JAG är rufsig så skulle ni se henne som är i den andra änden av kopplet. Där kan man snacka om trassel. Förresten så blir man så här när man är ute och leker i snön.
"Baby can I hold you!" T.Chapman live
…..och till er alla därute i världen kommer här ett skönt framträdande av Tracy Chapman. Ha det så bra allihop!
Nu gör de det igen flygbolaget! Skickar mail om att jag borde åka nu, just nu! Åker jag nu blir det sååå billigt. ”Lose your heart in London” skriver de. Men vadå det har jag redan gjort för länge sen. De påstår att de känner till min kärlek till stan och vet inte ens det? Massor av tips om romantiska restauranger och saker att göra där. Jag vet, jag kan det där! Varför är de så envisa den här gången då? Har väl nåt med Alla Hjärtans Dag att göra kanske?
I lördags när vi hämtat vår lilla valp så passade vi på att hälsa på denna dam i hennes butik. I somras grät vi båda två här i bloggvärlden över våra hundar som hastigt dog. Som om inte det räckte så hade vi också varsitt annat dödsfall i familjen/släkten samtidigt.
Det var så roligt att läsa att hon sen blev med en ny hund. Hon undrade över våra hundplaner och jag berättade på hennes blogg att vi skulle hämta en valp i Falköping. Jag hade ingen aning om att det var där hon höll hus. Av alla städer i vårt avlånga land så bodde hon i Falköping och hade öppnat en ny butik där.
De här fina ljuslyktorna hittade jag där och de kommer att lysa fint i sommar på takterrassen. Hade det varit i London hade vi gått hit såklart.
