
Lördagen inleddes med en jättetrevlig träff på ett fik i Gamla Stan. Tre bloggmadamer som jag visserligen träffat tidigare men nu var det länge sen sist. Massor av trevligt prat och skratt blev det och om ni vill ha tips på vart man äter Stockholms godaste citronmarängpaj så vet jag det nu.
Efter tre timmar var det dags för mig att ge de andra en syl i vädret och ta mig till min båt. Egentligen hade jag velat ta dem med mig ut på ön och fortsätta att prata där. Så kändes det. Tack
Morgondimma,
PGW och
Humlan för en trevlig stund!
Stockholm kändes lite småkallt och blåsigt när jag klev ut från den goa värmen där inne på caféet. Men jag hann med båten och så bar det iväg ut i skärgården. Förbi stora och små öar som nu nästan slumrade i sitt hösttäcke. Inte ens några segelbåtar syntes till förrän ute på Saxarfjärden.
När jag hoppat av Waxholmsbåten på en större ö i närheten av vår så blev jag hämtad av en jätteglad Roxy. Äntligen kom matte!
Det blev inte ens ett dygn där ute men det är så totalt avkopplande att vara där så trots att det inte blev så lång tid var det skönt. Vi lyckades få upp lillbåten på land som var helgens uppdrag, precis innan mörkret la sig över ön. Det märks att det är höst nu. Det blir verkligen mörkt när solen går ner.

Söndagmorgonen låg jag kvar och drog mig i sängen och kände att jag var så glad över att ha vaknat där ute på ön. Tanken vindlade iväg att jag skulle stanna kvar, ta ledigt och vara kvar där ute på ön i några veckor. Jag kunde ju bjuda ut lite vänner då och då som behöver vila upp sig från stessiga vardagen. Några som uppskattar havet och lugnet som råder där ute nu. Jag skulle kunna stanna ända tills det blir dags att sätta igång med julen....
Sådär låg jag och funderade. Men till slut fick det bli en mysig frukost vid tänt ljus inne och duggregn utanför fönsterrutan. Sen bar det av till stan igen. Jag blev avlämnad utanför Centralen där jag mötte två andra bloggmadamer. Några timmar igen med trevligt prat och den här gången var det en helt ny bekantskap och en som jag träffat tidigare. Tiden gick alldeles för fort och någon gång måste vi göra om det här och då ta lite mer tid på oss. Eller hur
Klimakteriehäxan och
Bloggblad? Tack för en trevlig pratstund!