onsdag, juni 04, 2008

With a little help from my friends.....


Jaha nu är det dags igen. Tror ni jag packar? Nej som vanligt gör jag inte det. Den här gången är det värre än någonsin.
Det är med så blandade känslor som jag tar mig an den här resan.

I måndags kom min älskade kollega och berättade att han fått ett erbjudande om att pröva ett helt annat jobb och trots att det var väntat så blev jag jätteledsen. Vi arbetar så bra ihop och vårt samarbete har hela tiden varit nära och vi har haft så roligt med vår klass. Jag hade hoppats på att vi skulle fortsätta vårt härliga jobb tillsammans i höst.

Efter den nyheten så bar det i väg till sjukhuset för ett möte som nog var det allra jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Det känns så hopplöst när man som mamma inte har vingar som räcker till att skydda sitt barn.

Det här har gjort att jag bara går omkring och är ledsen och orolig. Jag vill inte alls åka till London och DET gör mig ännu mer ledsen. Det är liksom inte alls likt mig....

Men så säger hon då min vän och kollega att det är klart att jag behöver komma iväg. Hon som vet allt om mig och känner mig så väl. Hon sitter där och lyssnar och jag tycker bara synd om henne för att hon har en sån sorglig och trasslig vän.

Och han som också ska till London och som absolut måste byta jobb till hösten, han ser så bekymrad ut och säger att jag får vara som jag vill. Jag åker med på mina villkor. Om jag vill ligga på hotellrummet och gråta och titta på Sky News så är det ok. Bara jag åker med. Det går att vara ledsen i London också. Han känner mig så väl han också.

När jag kommer hem från jobbet idag så ringer jag till min kära vän på andra sidan stan och öser ur mig allt det ledsna och hon tar sig tid och lyssnar, som alltid. Jag lyssnar på hennes klokheter och jag hör ju att hon säger en massa sanningar. Sånt som att jag måste tänka på mig själv ibland.

Jag sätter på musik och Tracy Chapman och just den här låten passar bra ihop med min deppiga stämning idag.



Jag skickar en tacksam tanke till kära Annika i Reston som påminde mig om en bok som jag vill läsa om. Jag ska ju vila hälen och sitta på något Starbucks eller ligga på en filt i någon park så alltså tar jag med mig "Stjärnor utan svindel"

Och så plötsligt när kvällen kommer och jag för femtielfte gången tänker att jag borde inte åka med till London. Jag är för ledsen, jag förstör de andras resa, jag borde vila min häl. Allt det där tänker jag och då.....plötsligt hamnar mina ögon på posthögen och där ligger ett vykort från London.....
Jag vänder och läser:

"Lisbeth

Jag förstår

Vilken puls, fantastiskt vänliga människor,
vila för själen i parkerna,
Starbucks
Allt toppades av ett fantastiskt väder.

London väntar på dig nu min vän!

Många kramar
Linda och Micke "

och då kommer tårarna igen.....för vilken gång i idag vet jag inte men jag blir alldeles varm och tänker att de där orden och det där kortet kom verkligen i rätt tid. Tack Lindalotta!

Det är klart att jag ska åka till London i morgonbitti.

34 kommentarer:

Morgondimma sa...

Såklart du ska. Kram

londongirl sa...

Morgondimma - Inte förrän planet lyfter känns det helt säkert...men visst det är klart jag ska! Kram

Monica m y sa...

Vad bra att du åker! London är väl det enda som kan vara någotsånär plåster för din själ. Det verkar du behöva just nu.

Massor av varma kramar på vägen!

londongirl sa...

Monica - Ja nu är det bara några timmar kvar innan planet går....så nu ska jag packa. Jag gör ett försök i alla fall.... KRAMAR till dig också.

Panter sa...

ÅK!!! Avstånd och miljöombyte gör gott! Kramen.

Lisa sa...

Tycker absolut att du ska åka, även om jag förstår att du har det svårt just nu... Det blir säkert skönt med omväxling där borta och skulle du ändå känna dig ledsen så kan jag bara säga att London är jättebra för tårar också, speciellt när det regnar...
Ha en bra resa! Kram

LindaLotta sa...

Det finns en mening med allt, men ibland är det svårt att se...
Tänker jättemycket på dig och hoppas att du är framme nu.
London kommer att ta hand om dig. Jag lovar!
Kramar

Sabina sa...

Åh min käre vän, tycker så synd om dig. Nu är det mina tårar som rinner. Det är ju det värsta av det värsta att inte kunna känna att man kan hjälpa sitt barn.
Lider med dig, gråter med dig, men tror att det är klokt av dig att åka till ditt älskade London å bara vara det du själv vill.
Kramar om dig.

Marskatten sa...

Ta hand om dig...res till London och få lite distans till det som oroar och trycker.
Du är med vänner som känner dig, och kommer det gråt, låt det bli så!
Många kramar!

Annika sa...

Åh min kära vän! Vilket jobbigt möte det måste ha varit där på sjh...
ALL kraft till dig och er.
Jag är så glad att du beslutade dig att åka till London iallafall i goda vänners sällskap som känner dig så bra, och älskar dig.

Jag mailar dig...
KRAMAR!!!!
Annika

Bloggblad sa...

Och nu har du redan åkt... hoppas att du kan koppla av och hämta styrka ur det du gillar.
Jag vet ju hur det är att vara vinglös... Då är det bra att få fylla depåerna med något eget.
Stor kram!

mossfolk sa...

Hoppas att du har det riktigt riktigt bra i London. Klokt att åka iväg och ta hand om dig själv för ett tag!

Gunnel sa...

Vilken skatt att ha så många fina vänner när det är svårt. Vad bra att LindaLotta skickade ett kort till dig med de fina orden så att du fick känslan tillbaka inom dig att du vill åka.

Nu kramar jag dig hårt och önskar dig en trevlig resa.

Cliff Hanger sa...

Det känns som att du har bra vänner som vet vad som är bäst för dig. Men man blir lite fundersam på vad som ditt barn råkat ut för.

Jag önskar er allt gott!

smulan sa...

Åh, det känns som du behöver en liten "rest" Londongirl! Hoppas att resan ger dig den styrka du behöver.

Jag sänder dig en kram via rymden ända till London!

Malin sa...

Men snälla nån så jobbigt...ibland är det inte enkelt att vara människa och mamma...Vad gjorde man utan de där personerna som man har runt sig som peppar en då det känns som förgjort...
Hoppas du får en bra resa och härliga dagar och kommer hem med nya tag...

Kram från Malin

Klimakteriehäxan sa...

Ja vad vore världen utan vänner? Ha det bra i London!

Mildamakter sa...

London kommer säkert att vara bra för dig. *Stor kram*

Amanda i Ghettot sa...

Hej, jag tycker att du skriver rörande och personligt. Hoppas att du rider ut den storm du är i nu...

Evas blogg sa...

Hoppas du har fina dagar i London!

LindaLotta sa...

Tänker på dig...
Kram

Lilla P sa...

Hör att du har det jobbigt och önskar jag kunde göra något... Lite svårt så har bara.. Skickar en stor kram till dig och hoppas London kommer att göra dig gott!

Dakota sa...

Ha det så bra i London!!

Hälsn.
Dakota

londongirl sa...

TACK ALLA NI FÖR ERA FINA KOMMENTARER HÄR OCH ALLA MAIL OCH SMS SOM NI SKICKAT! ERA ORD VÄRMER!

Nu är jag hemma igen och inser att det var jättebra att jag kom iväg. Det blev en resa som lärde mig mycket. Inte bara om mig själv och mitt förhållande till London utan gav mig andra nyttiga insikter...

På planet hem föll plötsligt några bitar på plats i mina funderingar som gjorde mig så glad. :-)

Tack än en gång allihop för era ord!
Kramar till er!

Hannele sa...

reskram

Hanneles paradis sa...

hela livet är en resa

londongirl sa...

Hannele - Tack! :-)

Batbut sa...

Kära goa rara vännen, du vet vad som väntar veckan efter midsommar? Shanghajad blir Du! Glad att Du kom iväg och att sakerna börjar trilla lite på plats
Kram

londongirl sa...

Batbut - Jaaa! Det är nog det enda sättet....att jag helt enkelt blir shanghajad. ;-)
Nu har vi mycket att prata om du och jag. Kram

Elisabet sa...

Ja, det känns så fjuttigt vilka ord man än använder såna här gånger .., men en varm kram kan man skicka genom rymden ändå.

Så då gör jag det.

londongirl sa...

Elisabet - Du är så himla go! Vet du att det är så skönt att du skickade just det! Ord som inte kommer alls känns så ledsamt.
KRAM

Tina sa...

Blir så tagen av det du skriver och vill verkligen det bästa för dig! Supermånga styrkekramar och vad bra att du åkte iväg!

Marskatten sa...

Vad jag har undrat...men du verkar vara hemma nu.
Det verkar ha gått bra och pusselbiten du nämner låter också bra.
Tänker på dig!
KRAM

londongirl sa...

Tina - Åh vad jag är glad att du är tillbaka igen! Nu ser jag fram emot många härliga bilder på ditt kattgäng! :-)
Kram



Marskatten - Tack för dina tankar! Den där pusselbiten som kom på plats på hemvägen på planet kändes verkligen bra! :-)
Kram