Jag åkte ut för att köpa nya dörrar till övervåningen. Men kom hem med de här tekopparna. Kunde bara inte motstå dem. De bara stod där och ropade till mig att just de skulle bli mina. De heter Elise och är tillverkade av Gustavsbergs porslinsfabrik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Næmen åååå så fine. Blått och vitt. Jag forstår veldigt godt at dom ropade til deg : )
Väldigt snygga. Ibland är det trist att jag har ärvt så himla mycket glas och porslin, jag skulle vilja välja nåt eget och nytt själv.
Julie - De passar ute vid havet en sommarmorgon eller tycker du inte?
Bloggblad - Det tycker jag med. Är egentligen ganska trött på att tänka så. Blev så glad när de här kopparna överröstade det där och ville med hem.
Snygga, jaha, det är väl lite som när jag ska handla, utan inköpslista :)
Vet precis hur det är, det där med att saker ropar på en när man går förbi....
Händer mig alltid i klädaffärer.....
"Sabina, köp mig, nej mig, nä ta mig ist"....
Skita jobbigt.
Men tekopparna var jätte fina, kan du dricka engelskt te i:)
Trevlig lördagskväll till dig, fröken L.
Kram//S
Jättefina!
Har också ärvt en del men jag hivar ut det efter hand, man kan inte spara på allt och koppar och muggar har jag en seciell förkärlek till :)
Kram från "pillertrillaren"
(vad gör man inte för att hinna runt till er?!:))
Den der ropingen er et velkjent fenomen! Når jeg besøker min venninne Kajsa i Stockholm, bruker vi ofte å ta en liten utflukt til Gustavsbergs fabrikkutsalg. Hver gang tenker jeg at denne gangen skal jeg ikke kjøpe noe, bare titte, ta en kaffe på kafeen. Men du vet...
Bara ett par koppar??
Det kunde lika väl ha varit nån bortsprungen katt, eller barn som ingen hämtar hem där dom ska vara,
eller nåt annat som behöver tas om hand.
Behövde dörrarna ropa eller kom dom hem ändå? undrar syster
Hannele - Fniss! Man kan komma hem med vad som helst.
Sabina - Visst är det jobbigt. Tycker också att det dyraste verkar kunna ropa högst? I alla fall är det oftast så för mig. Kram
Lindalotta - Den där rensningen pågår just nu efter hemmet i Dalarna. Det tar tid. Därför var det så befriande skönt att gå och köpa ett par tekoppar som jag själv ville ha. Hur mår du idag? Kram sjukling!
Jorid - Så du känner till det du med? Vad roligt att du varit i Gustavsberg. Jag åker dit några gånger varje sommar. Det är en mysig tripp med både kafebesök och shopping.
Kära syster - Ja alltid är det någon eller något som måste tas om hand. Men de här kopparna var mycket enkla att ta beslut om.
Dörrarna är kvar hos Fredells. Hjälpte inte hur de än ropade när affären var stängd. KRAM
Underbart härliga, jag blir glad av att se på dem
Kunde just tro det. Du är så underbar! Spontan! Kaffekopparna är du!
Love u
Mildamakter - Roligt att du blev glad du med det blev jag också direkt jag såg dem.
Rosvik - Shit happens you know!
Love u 2! Kram!
Väldigt söta! Men svåra att använda som dörrar ..?
PGW - Inte ens att tänka på va?
Jag är ganska "torsk" på porslin och keramik. Gillar porslin från 50-60-70 talet. Hittar alltid något på loppis och återvinningsaffärer!!!
Skicka en kommentar