Vi har fortsatt våra morgonpromenader i samma spår som vi alltid gått med vår hund. Första gången var det som att vi kunde se honom där han sprang före oss. Nu är han närvarande men mer som ett väsen och en vemodig tanke. På en av våra morgonturer så mötte vi Nell. Hon arbetar för Hans Majestät Konungen och vaktar hans får. Trots att Nell jobbade tog hon sig tid att bli klappad och kramad. Det var så skönt att äntligen få krama om en hund igen. Jag tror hon kände att vi behövde det.
16 kommentarer:
Jag gråter och känner smärtan med dig.
Jag har inte tagit bort vovvens grejor. Koppel i bilen. Hans vatten flaska. Jag har inte haft ork.
Kramar i mängder till dig!
Lilla loppan - Det här kommer att ta tid. Du förlorade ju också din hund så oväntat och dramatiskt. Det blir en chock. Nu går jag omkring med sorgen och utåt syns det inte så mycket. Men jag har hört att det finns längtan i mina ögon när jag ser en hund på stan. Gråt och låt det ta tid....man behöver inte städa bort hans saker med en gång! Vi tar lite i taget här med.
Massor av tröstekramar till dig....tänker på er!
Det låter bra att låta hans saker finnas kvar tills man är stark nog att ta bort dem.
Det är klart att Nelle (hette han så?) kände att du behövde hans närhet en stund. Hundar känner nog mer än man vet själv.
Tänker på dig ofta.
hundar är känslomässigt intelligenta.. de läser av oss väldigt väl..
tror jag..
som bara har katter..
men som brukar låna en boarder terrier ibland..
kram
En gång hund alltid hund. Ingen kan ersätta den andre men kan locka fram dom glada stunderna igen. Trodde jag skulle förgås när vi förlorade vår förra hund innan vi fick hem Adina. Nu är det så här att min karl inte är någon hundmänniska och kanske helst skulle slippa dom. Därmed inte sagt att han inte tycker om dom. Jag blir sjuk i själ och kropp om jag inte får ha dessa underbara djur omkring mig.
Tänker på dig ofta ska du veta
Monica - Nell kände nog att de där typerna får man ta och gosa lite med. Hon ställde sig tätt intill mig och tryckte sig mot mitt ben. Bara att ta för sig och krama! :)
Tack snälla du för dina tankar! Det värmer.
Lilla kloka Grodan - Du har så rätt! Hundar är bra på att känna in oss människor. Kram tillbaka! :)
Gunnel - Just nu kan jag inte tänka mig någon annan hund. Men det beror ju på att det är just honom, vår Cyrano som jag saknar. Men någonstans vet jag att det kommer att bli som du också skriver....men den hunden får vänta ett tag. ( Men ibland....bara ibland kan jag tänka tanken och fundera på...vem den hunden är...??? Tänk om man kunde se in i fraamtiden och bara få en liten skymt av honom eller henne) TACK snälla du för dina tankar!
Jag blir stärkt av att veta att jag inte är så ensam om det här utan har de som bryr sig med sina tankar!
Här kommer iaf glada hälsningar från Rättvik, kanske inte så soliga det regnar just nu.
Känns lite konstigt att åka härifrån på torsdag och inte firat midsommar, men jag ska ju till den Östgötska skärgården. Fint det med.
Jag är med er och tänker på Cyrano!
Klok vovve, som kände att du behövde gosa lite! Men det stämmer nog att dom har någon sorts känsloradar... kanske är det är något med lukten, dom kan ju lukta rädsla...
Hoppas att det går bra att komma ut till ön igen och att ni får en fin helg trots allt!
Kram!
Flaxa - Glada hälsningar från Dalarna tas gärna emot! Vi firar i skärgåren vi med. Du kommer säkert få det riktigt mysigt trots att du lämnar Dalom. Tack för dina omtankar!
Humlan - Ja, hundar är verkligen kloka. Du har ju mer erfarenhet av hundar än mig. Men så mycket lärde jag mig i alla fall att de kunde känna in sin flock med "sina" människor.Kram tillbaka.
Låt Cyranos saker vara,dom framkallar minnen, gör ont ibland,
men glada också,
Hade du tänkt att städa undan minnena också?
Oj, nu har storasyster mästrat igen, har saker kvar som står Pricken på.
Kram o många tankar till er.
Kära syster - Det här "städandet" går långsamt. Katterna som varit lite knasiga sen deras hund försvann har nu börjat sova på hans filt. De ligger där allihop ibland. Har inte hjärta att ta den ifrån dem ...inte än
Pricken kan jag nästan se i skogsbrynet ibland när jag är på torpet. Åh, vad många härliga djur vi har haft och har i vår släkt! Vilket gäng om man tänker efter. KRAM :D
Å jag måste ha en ny vovve . Ingen kan ersätta min lilla håriga kille jag vet det men jag vill ha den dära tokiga hundkärleken som bara hundar har! Svansen går som en propeller och mycket pussar. Jag kan inte vänta för länge tror jag. Men det är jag det! Och det är tur att vi alla är olika. Kram
Lilla loppan - Vad skönt att du vet det i alla fall. Jag längtar också efter den där "tokiga hundkärleken". Den är så speciell.
Om du hittar en till (ny) hundkärlek kan du väl berätta det för mig! Skulle bli så glad för din skull. Tänker på dig. Kram
Åå vad sorgligt, jag har varit utan hund ett år. Kopplet kastade jag i december när jag skiljde mej å flyttade till egen lägenhet. Hundfilten kastade jag i mars men har ff mat- å vattenskål och förstås alla fina minnen kvar. Ibland blir saknade stor - särskilt när jag ser andra Ridgebackar.... Hade en levernost tik som hette Vicki, hon dog en vecka innan hon skulle fylla 11. Fick livmoderinflammation...
Nylonqueen - Ja då vet du också hur det är. Som tur är så kommer jag nog inte möta Briarder så ofta för de är fortfarande inte så vanliga. Under våra sex år tillsammans så har vi bara sett andra Briarder på stan ett fåtal gånger.
Skicka en kommentar