Hej kommer ni ihåg mig? Jag har blivit utmanad av Gunnel eller rättare sagt av hennes hundar Adina och Bango.
Man ska skriva några saker om sig själv som är speciella och inte vet jag vad jag då ska skriva för hela jag är ju speciell. Det säger i alla fall min matte och husse. Men jag får väl försöka.
- Min allra, allra bästa kompis är min katt Tiffany. Nu kanske en del andra hundar i bloggvärlden tycker jag är fånig men så är det faktiskt. Egentligen har jag fyra katter, de är Tiffany’s mamma Miranda och kattkillarna Merlin och Aramis. Men det är med Tiffany som jag har roligast. Vi har väldigt mycket bus för oss. Matte säger att det är för att vi är lika barnsliga båda två.
- När jag bor ute på ön så är jag väldigt självständig och roar mig på egen hand tillsammans med katterna. Men sen vill jag inte åka hem därifrån. Jag står uppe på en klippa och ser på när de packar båten nere vid bryggan. Det märkliga (tycker matte och husse) är att då HÖR jag inte när de ropar på mig.
- Jag kan kramas och då menar jag på riktigt! Jag älskar att kramas. När min matte kommer hem så hälsar jag på henne på vanligt glatt hundvis men sen springer jag allt vad jag kan in till soffan och vill att hon ska sätta sig där. Då hoppar jag upp i hennes famn och lägger mina framben runt hennes hals och kramar henne. Sen sitter vi sådär och gosar ända till hon ska dricka sitt te. (Hon dricker alltid te på eftermiddagen) ¨
- Jag tycker väldigt mycket om pennor! Det finns (eller rättare sagt fanns) många pennor i den här familjen och de lägger dem överallt. Det tycker jag är kul för då kan jag gnaga på dem.
- Jag kan nästan somna i badkaret så skönt tycker jag det är när jag blir badad. Det sägs att det är bra att jag gillar att bada för man ska visst vara en ren hund när man sover i mattes och husses säng och det gör jag såklart.
- Trots att jag älskar att vara ute på ön så kan jag vara en riktig caféhund i stan också. Det är precis som med min matte, vi är så lika hon och jag. Vi är lika rufsiga, lever på vår charm, trivs vid havet men vi kan faktiskt uppföra oss när vi vill också.
Min matte säger att jag får ta hand om den här bloggen över helgen för hon ska visst ut och flyga i morgonbitti! Jag fattar ingenting, har hon blivit en mås? Hon håller på och packar en väska och jag hoppar ner i den hela tiden och hon tar ur mig. Hon säger att väskan ska vara så gott som tom ändå när hon är klar med den. Det ska bli skönt när hon kommer hem igen på måndag. Två ord som jag inte förstår går min matte runt och säger och det är "Starbucks" och "London". Förstår ni något av vad hon pratar om?
Sitter ute på lilla ön och bläddrar genom bilderna från London. Att blogga med hjälp av uppkopplad mobiltelefon kräver ganska mycket tålamod. Det går inte så fort. Det får nog tyvärr bli ganska sporadiskt med bloggandet när jag är här ute. Om jag inte syns till på era bloggar med mina kommentarer så ofta nu så vet ni varför. Jag kommer tillbaka till er snart.
